Vi vill hjälpa unga att få jobb
IF Metall: Vårt avtal om yrkesintroduktion innebär inte att vi inför ungdomslöner
De senaste dagarnas medierapportering om det avtal om yrkesintroduktion som IF Metall i dag tecknat med arbetsgivarna har varit intensiv. Jag är naturligtvis glad över att vårt initiativ att avtalsvägen bidra till att ungdomsarbetslösheten minskar och att fylla industrins behov av nya medarbetare uppmärksammas. Jag hoppas dock att alla, efter i dag, ska ha fått en bättre bild av vad avtalet verkligen innehåller och innebär.
Jag vill göra klart en gång för alla att det inte handlar om att låta ungdomar under 25 år jobba till 75 procent av lönen. Det handlar i stället om att fack och arbetsgivare tillsammans ser till att unga, som inte redan har den kompetens som krävs för jobbet, får komma in på arbetsplatsen och visa vad de kan samtidigt som de får den utbildning som krävs för att kunna få en vanlig tillsvidareanställning. En anställning enligt det nya avtalet innebär inte 100 procents jobb, utan även utbildning. Lönenivån ska stå i proportion till hur mycket utbildning som ingår. 75 procent av riksavtalets lönenivå är en lägsta gräns. Till saken hör att det bara är mellan 3 och 4 procent av IF Metalls medlemmar som i dag har avtalens lägsta lön och att parterna naturligtvis kommer att titta på löneläget på det aktuella företaget när man gör upp om anställning enligt det nya avtalet.
Det är just utbildningsbiten som skiljer vårt avtal från andra förslag, bland annat från den borgerliga regeringen. I dessa förslag handlar det bara om att arbetsgivarna ska få anställa unga till lägre lön. Där finns inga garantier för att de unga får någon som helst utbildning utan kan sättas på arbetsuppgifter, som kräver ingen eller väldigt lite introduktion, till en lägre lön än sina äldre arbetskamrater. Där finns heller inga garantier för att någon annan än arbetsgivaren är med och bestämmer hur ett eventuellt utbildningsinslag i anställningen ska utformas.
Vårt avtal garanterar att ungdomarna som anställs får en adekvat utbildning som gör att de, oavsett om yrkesintroduktionen leder till en anställning med full lön eller inte, står bättre rustade på arbetsmarknaden. Detta genom att den som genomgått yrkesintroduktion, men inte anställs vidare, får tjänstgöringsintyg och vitsord att ta med till en annan arbetsgivare. Avtalet garanterar också att facket är med och bestämmer hur utbildningsinslaget ska se ut.
En annan sak som är viktig att påpeka är att arbetsgivarna inte kan anställa enligt yrkesintroduktionsavtalet om inte den lokala fackklubben, i varje enskilt fall, är med på det. Skulle fackklubben göra den bedömningen att utbildningsdelen i anställningen är för dålig eller att den som ska anställas redan har den kompetens som krävs för en ”vanlig” anställning blir det inget avtal. Dessutom kan arbetsgivaren bli skadeståndsskyldig om överenskommelsen inte följs.
Arbetsgivarnas besked till oss under förhandlingarna om yrkesintroduktionsavtalet är att det inom ett eller två år kommer att uppstå en brist på kompetent personal inom industrin. IF Metalls förhoppning är därför att arbetsgivarna, genom det nya avtalet, redan nu ska ta in de ungdomar som behövs för att fylla hålet som snart uppstår. Medan de som snart ska gå i pension ”jobbar färdigt” utbildas ungdomarna på plats och kan ta vid när de stora pensionsavgångarna kommer.
Avtalet om yrkesintroduktion är inte ett brott mot det fackliga löftet om att ingen ska arbeta till lägre lön än vad avtalen föreskriver. I stället handlar det om att unga får lön under tiden som de utbildas. Rösterna om att något måste göras för att minska den alarmerande höga ungdomsarbetslösheten är många, men tyvärr är det inte lika många som kommer fram till konkreta genomförbara lösningar. Avtalet om yrkesintroduktion är vårt sätt att bidra till att problemet med ungdomsarbetslöshet ska kunna lösas, för de unga och för landets bästa.
Veli-Pekka Säikkälä
Avtalssekreterare IF Metall