Kapitalismen kommer inte att rädda klimatet
Anders Bartonek: Om vi inte inser det är vi illa ute
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-11-23
DEBATT. I samband med debatten om den nya regeringens klimatpolitik liksom FN:s nyligen avslutade klimatkonferens COP27 i Egypten har diskussionen om klimatfrågan nått ytterligare en höjdpunkt i intensitet.
Men behandlingen av klimathotet går inte till botten av problemet, varken i svensk debatt eller på det internationella planet inom ramen för COP27. Det som måste betraktas som en kärnfråga bländas effektivt ut.
Hur länge till ska vi låta kapitalismen ge sken av att den kan ta hand om eller till och med lösa det globala klimatproblemet?
Att den inte har förmågan till det kommer med största sannolikhet att bli en extremt dyrköpt apokalyptisk erfarenhet. Och det värsta är kanske att mången klimatförespråkare hjälper till att hålla detta sken om kapitalismens förmåga vid liv.
Klimatförnekare är nämligen en sak, men ett försvar av klimatet som inte ser problemet i kapitalismen i sig, utan tycker att klimatsmarta konsumentval och klimatkompensation ”väl är bra”, kommer att leda oss i fördärvet.
Klimatkompensation är uppenbart nonsens och vi kan exemplifiera det med att fråga oss om vi skulle acceptera andra former av våldskompensation: att i stället för att stoppa och fängsla en våldsam person tillåta hen att fortsätta sitt våldsamma beteende mot X, men låta hen kompensera det genom att vara snäll mot Y.
Klimatkompensation ger sken av att vi redan inom ramen för befintligt kapitalistiskt samhällsparadigm har hittat vägen framåt, och i princip kan fortsätta som vanligt, vilket kapitalismen ju också själv gör, den fortsätter i princip på samma sätt.
Den behandlar natur och människa enligt sina principer. Och denna princip tål ingen annan gud jämte sig. Och inget hållbart klimat heller. Det finns ingen klimatsmart kapitalism.
Det kapitalistiska förhållningssättet kan sägas väsentligen bygga både på en naturbehärskningens princip och på ambitionen att utvinna allt som går av det som naturen innehåller.
Kapitalismen gör sig till herre över naturen och betraktar den enbart som ett objekt för resursutvinning och förbrukning. Allt ska användas, allt exploateras.
För att kapitalismen ska kunna värna om naturen skulle den därför behöva omvända sig till sin motsats, för det går inte att exploatera på ett icke-exploaterande sätt.
Ett exempel på ett kontraproduktivt försvar av klimatet är hur ekonomins roll formulerades i samband med den nyligen avslutade konferensen COP27.
Här framhölls vikten av att klimatmålen måste göras attraktiva för investerare, vilket innebär att klimatmålen behöver vara profitabla.
Värdlandet Egyptens miljöminister Yasmine Fouad skrev i sitt välkomstmeddelande på COP27-hemsidan att ingen förändring kan ske utan de nödvändiga verktygen ”finance and science”. Men härigenom doldes just motsättningen mellan kapitalismen och värnandet om klimatet.
Vår tids klimatansträngningar kan i detta ljus betraktas som ett globalt försök att förhala ett adekvat agerande. Och här hjälper de flesta till, klimatförespråkare liksom klimatförnekare.
Och egentligen är alla som inte pekar ut kapitalismens roll förnekare.
Samtidigt tror jag att många innerst inne anar att detta inte kommer att räcka. Det krävs i stället ett verkligt paradigmskifte för att kunna angripa problemet på ett grundläggande sätt. Annars är vi illa ute.
Om kapitalismens problem inte hamnar i fokus väldigt snart blir det nästa Halloween antagligen mest passande till vår hägrande apokalyps att klä ut sig till en klimatkompenserad tomat.
Godis eller världens undergång?
Anders Bartonek, docent i filosofi vid Södertörns högskola
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.