Varför var Emil värd mindre än oss andra?
Kajsa Tirén: Min bror dog av en överdos – nu vill jag prata om din syn på missbrukare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-12-17
Det här är en text som troligen blir jobbig för dig att läsa. Du anser att du är fördomsfri, självklart inte rasist och tycker att allas lika värde är en självklarhet.
Nu kommer jag att ifrågasätta det och ge dig en tankeställare. Du är inte så fördomsfri som du tror.
Min älskade bror Emil begravdes i fredags. Han var godhjärtad, rolig och smart. Han älskade att fiska och var duktig på thaiboxning. Men han hade en beroendesjukdom och han dog på grund av den.
Vårt samhälle gav honom en stämpel och kallade honom missbrukare. Med det följer en människosyn som är allt annat än fördomsfri.
Tänk efter. Hur tänker och talar du om missbrukare? Jag gissar att du tittar åt ett annat håll när du ser någon på tunnelbanan. Du pysslar med din mobil när de ber om bidrag till natthärbärge. Du tycker det är jobbigt att se dem på torget. Du snabbar på stegen för att komma undan. Du har ju fullt upp med ditt.
När du talar om dem vi kallar missbrukare kan det låta så här: De där går inte att lita på dem, man vet aldrig var man har dem. Lås bilen, de är som skator. Han är inte välkommen hem till mig, i mitt hem är det drogfritt. Tänk om han har någon sjukdom? Kan man vara säker på att han inte smittar? Sådana som han kan inte ta ansvar för sitt liv.
Allt detta har min bror fått uppleva eller höra på ett eller annat sätt. Till och med efter sin död är han utsatt för människors fördomar. De kommer inte på begravningen eftersom de tycker att det är för nära jul eller har andra planer den dagen.
Eller en respektlös nyfikenhet över varför Emil dog. Första frågan till mig som sörjande syster har varit om Emil dog av självmord eller överdos. Inte att beklaga förlusten av en älskad bror.
Jag är övertygad om att de här personerna agerat annorlunda om Emil inte haft en beroendesjukdom. En missbrukare är helt enkelt inte lika mycket värd som vi andra. Då kan man också prata om en missbrukare på ett annat sätt. Till och med när personen inte längre lever.
Fördomsfullheten drabbar även familjen till en missbrukare. Samtidigt som vi kämpar för att rädda livet på vår bror, son eller morbror måste vi hantera omvärldens åsikter. Dessutom misstänks hela familjen. Orsaken till en beroendesjukdom söks bland de närstående. Därför väljer många familjemedlemmar att inte prata, för att undvika människors misstänksamhet.
I Emils fall gjorde min mamma allt i sin makt för att rädda sin son, samtidigt som hon hela tiden fick nya råd om hur hon skulle göra. Folk tyckte att ingenting av det mamma gjorde var bra nog, men någon hjälp fick hon aldrig.
Om vi byter ut Emil eller någon annan vi kallar missbrukare, mot till exempel en person med mörk hudfärg, en rom eller någon som är muslim. Då blir det nog jobbigt. Då är det rasism och hur var det nu, du är inte rasist eller hur? Du tycker att du står upp för alla människors lika värde. Men gör du verkligen det när det kommer till personer med en beroendesjukdom?
För de här personerna gäller inte allas lika värde. Men för Emil var allas lika värde en självklarhet. Han var engagerad och kämpade för den frågan, men fick aldrig inte uppleva det själv.
Nu är det dags att ändra detta. Personer som har en beroendesjukdom är precis lika mycket värda som du och jag. De förtjänar att behandlas med respekt. Bli sedda. Bli respekterade.
Rannsaka dig själv om hur du tänker på och behandlar dina medmänniskor. Stå upp för allas lika värde fullt ut och bli fördomsfri på riktigt. Om inte annat kan du göra det för Emils skull. Det är han värd.
Kajsa Tirén, syster till Emil Argus-Hennix, som dog av en överdos när han just fyllt 28 år. Emil kämpade i tio år för att bli frisk från sitt beroende.
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– följ Aftonbladet Debatt på Facebook.