Vem behöver stånd i himlen?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-12

Jag gick med cancer i sex år sedan min läkare nonchalerat betydelsen av PSA-testet

helskärm

När ska ansvariga politiker, sjukvårdsdirektörer och läkare inse att de genom ett cyniskt och rent ekonomiskt förhållningssätt till behandling av prostata­cancer medverkar till att ta livet av tusentals svenska män? Hur länge ska vi behöva acceptera att 2?500 varje år dör i prostatacancer, när vi vet att mass­tester genom PSA-screening skulle sänka dödligheten radikalt, skriver Bert Karlsson.

Svenska män, det är dags att sätta ner foten! Det är dags att ställa krav, att säga ifrån: vi finner oss inte i det här! Vi vill inte vara del i en lottobetonad vårdapparat där tillfälligheter och krasst ekonomiskt tänkande avgör vem som ska leva och vem som ska dö.

Gunnar Amberntsson i Västra Frölunda är en av dem som vägrat bli en bricka i det här spelet.

I somras konstaterades att han hade prostatacancer. Pär Lodding, verksamhetschef vid Sahlgrenska sjukhusets urolog­mottagning, gjorde bedömningen att en operation av Amberntsson­ borde ske ”rela­tivt omgående”. Det innebar att man inte­ kunde­ vänta på den operations­robot Sahlgrenska skulle få först under hösten (regionens politiker hade prioriterat en satsning i Arnfilmsprojektet).

Trots det vägrades Amberntsson en remiss till något av de sjukhus utanför Västra Götalandsregionen där tekniken­ fanns. Med stöd av läkar­ut­låtandena om att det var bråttom, vände han sig själv till S:t Görans sjukhus. Där blev han opererad med robotteknik den 15 september. Det var tre dagar efter det att den faktura han fått från S:t Görans förfallit till betalning. Priset: 110 000 kronor.

Eftersom Västra Götalandsregionen vid flera tillfällen bekostat andra patienters robotoperationer, såg Amberntsson inget skäl till att man inte också skulle stå får hans operation med tanke på det utsatta läge han befunnit sig i. Men tjänstemän och politiker har konsekvent sagt nej.

”Robotteknik är inte länssjuk­vård, behandlingen omfattasinte av det fria vårdvalet”, påstår­ Vårdslussens chef Elisabeth Malmborg.

”Den använda operations­metoden är inte att betrakta som rutinsjukvård”, skriver hälso- och sjukvårdsutskottets ordförande Jonas Andersson.

”Vi kan inte erbjuda betalnings­förbindelse i det här fallet, och jag har dessutom fått ytter­ligare påbud av regionen att detta är den linje jag måste hålla”, skriver Pär Lodding.

I klartext innebär det att en läkare som insett att en patient bör komma under snabb behandling vägrar skriva ut en remiss för att han ”fått order uppifrån”, i det här fallet från sjukvårdsdirektör Lars-Olof Rönnqvist. Snacka om att leka med folks liv.

I flera år har vi haft en diskussion om PSA-tester som en metod att upptäcka prostatacancer. Jag förstår den inte. Jag förstår inte hur någon enda läkare eller sjukvårdspolitiker kan argumentera mot en allmän screening. Fortfarande finns läkare som misstänkliggör PSA-provet. Inför en provtagning beskrivs inte bara fördelar med provet, utan också nackdelar som ”falsk trygghet” och ”onödig oro”.

Varför ställer man dem som riskerar att opereras i onödan mot dem som riskerar att slinka igenom nätet och därmed offras helt i onödan? Och ärligt talat: vad är egentligen alternativet?

Själv gick jag med cancer i sex år för att min läkare nonchalerade betydelsen av PSA-provet. Men jag hade turen att ha en ”snäll cancer”. Redan då förde jag fram tanken på en allmän PSA-screening. För en knapp månad sedan presenterades en studie av professor Jonas Hugosson i Göteborg som visar att risken för obotlig cancer i prostata minskar med regelbundna tester. Vad krävs mer för att de som fortfarande motarbetar det här ska sluta ta livet av folk?

Jag skulle vilja se fler kändisar berätta om sina upplevelser.

Tyvärr är ämnet känsligt eftersom det handlar om potensen. Men det kan inte sägas nog ofta: stånd i himlen är ingen hit.

Vi kan inte acceptera att många av de 2?500 som varje år dör i prostatacancer gör det i onödan. Med lika enkla metoder kan vi även minska antalet döda i tarmcancer. På apoteken finns Gamp, ett enkelt självtest personalen inte ens är medveten om ingår i sortimentet.

I förlängningen handlar det också om att se kopplingen mellan cancer och det vi stoppar i oss. I Sveriges kollar vi köttfärsens bäst före-datum i stället för tillsatserna i industrimaten. I Danmark har man förbjudit transfetterna, här har vi inte ens dialog med industrin. Här fortsättar vi att stoppa i våra skolbarn en massa taskigt producerad mat, utan att se sambanden mellan maten och vår tids sjukdomar, och utan att försöka påverka industrin.

Nej, det är dags att sätta när foten och kräva:

Allmän screening för män över 50 år.

Ta bort remisskravet på prostata- och tarmcancertester.

Fritt val för operation, utan remiss.

Subventioner av Viagra och andra liknande läkemedel.

Bort med farliga ämnen i industrimaten.

Bert Karlsson