Jag vill rädda liv, inte släcka det

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-11-11 | Publicerad 2014-01-30

Barnmorskan: Därför vägrar jag utföra aborter

Nyligen beslutade Höglandssjukhuset i Eksjö att dra in min studielön under mina barnmorskestudier och även dra tillbaka min utlovade tjänst. Detta efter att jag förklarat att jag inte kan utföra aborter på grund av min tro.

Sedan jag anmälde mitt ärende till Diskrimineringsombudsmannen har många hävdat att det var rätt att sparka mig på grund av att jag inte vill utföra aborter.

Det är märkligt att man kan ta så tydlig ställning i mitt fall innan Diskrimineringsombudsmannen ens beslutat hur fallet skall tas vidare.

Detta är min berättelse: Jag har precis tagit min barnmorskeexamen och jag står nu mitt i en kamp. Denna kamp är inte mot någon person eller sjukhus, men den är för livet. Orsaken är min kärlek till barnen, även de ofödda, och min respekt för livet och dess upphovsman. 

Som barnmorska vill jag verka i ett yrke som skall värna om och rädda liv till varje pris. Skall människor som arbetar inom vården i Sverige tvingas medverka till att släcka mänskligt liv, i dess början eller slutskede?

I nästan alla länder i Europa utom i Sverige, finns en rätt till samvetsfrihet i den nationella lagen. I vissa länder är rätten till samvetsfrihet till och med inskriven i grundlagen. I Norge är det en självklarhet att barnmorskor, läkare och sjuksköterskor har rätt att inte tvingas medverka till abort. I Sverige gäller Europakonventionen som svensk lag. Där finns rätten till liv och rätten till samvetsfrihet inskriven som mänskliga rättigheter.

   Någon måste stå på de små barnens sida, någon måste ta upp kampen för deras rätt till liv. Argumentet att kvinnan skall ”ha rätt till sin kropp” håller inte. Det är ju två människor det handlar om.

Redan 21-23 dagar efter befruktningsögonblicket börjar barnets lilla hjärta att slå. Efter tio veckor finns anlagen och organen på plats, det lilla barnet skall bara växa klart.

Rätten till liv är den viktigaste mänskliga rättigheten av alla. De mänskliga rättigheterna innefattar inte rätten till abort, men de innefattar rätten till liv och dessutom rätten till samvetsfrihet.

   En barnmorska berättade för mig hur hon stått med ett aborterat barn som levde, hon berättade hur hon höll barnet och grät förtvivlat den timme som barnet kämpade med att försöka andas. De här barnen har inte ens rätt till smärtlindring.

Jag kan inte medverka i detta. Därför har jag nu förlorat mitt jobb och är utestängd från att jobba med det yrke som under många år nu varit min dröm.

I somras hade jag först lovats arbete på kvinnokliniken på det sjukhus jag är anställd, de lovade mig även fast anställning där efter att jag blivit färdig barnmorska. Detta lovades jag när jag gjorde min praktik där.

Men när jag berättade att jag inte ville medverka till att avsluta små barns liv, drogs min studielön in efter två terminer, trots att jag lovats studielön hela utbildningen. Jag fick beskedet att en person med sådana åsikter som jag har, inte är välkommen på deras klinik, trots akut personalbrist.

Jag tycker att det är djupt beklagansvärt att de sjukhus där jag förlorat mitt jobb, Läkarförbundet, Vårdförbundet och svenska hälsovårdsmyndigheter tillåter diskriminering och inte respekterar rätten till samvetsfrihet, som är en mänsklig rättighet i resten av Europa. Mitt juridiska ombud har lovat att ta mitt ärende till Europadomstolen om det behövs.

Det råder stor brist på barnmorskor i Sverige. Jag har sagt att jag kan jobba dubbla pass, men då vill jag rädda liv, inte ta liv.

Ellinor Grimmark