Sveriges hamnar hotar den svenska modellen
Debattören: Våra medlemmar blir hotade och svartlistade
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2019-08-22 | Publicerad 2019-03-05
DEBATT. Från och med onsdagen den 6 mars klockan 00.00 råder total arbetsnedläggelse för allt arbete inom Hamn- och Stuveriavtalets tillämpningsområde.
Bakgrunden är arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnars upptrappning av hamnkonflikten. Den 22 februari nåddes vi av ett omfattande lockoutvarsel som kraftigt skulle begränsa våra medlemmars möjlighet att försörja sig. Det är svårt att förstå varför Sveriges Hamnar fortsatt väljer konfliktvägen när lösningen är så enkel: att teckna ett andraavtal med Hamnarbetarförbundet, med de rättigheter och skyldigheter som följer av lag och gällande rättspraxis. Vi skulle då omfattas av rikstäckande fredsplikt på både lokal och central nivå, och konflikten skulle vara över.
Konfliktens kärna har hela tiden varit huruvida Hamnarbetarförbundet ska få teckna ett kollektivavtal som är innehållsmässigt likalydande det Transportarbetareförbundet redan har med Sveriges Hamnar – ett avtal som innehåller samma löner och villkor som Transports, varken mer eller mindre. Det är detta vi krävt ända sedan förhandlingarna inleddes i oktober 2018.
Vi är medvetna om att det skulle bli ett så kallat andraavtal, med en svagare rättslig ställning än det först ingångna. Vi accepterar alla de rättsliga följderna av att Transports avtal därmed har företräde i olika situationer enligt gällande lag.
Tyvärr har arbetsgivarorganisationen konsekvent nekat oss ett sådant andraavtal. De kräver särskilda tillägg till andraavtalet där förbundet ska avtala bort flera fackliga rättigheter som normalt följer av kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden enligt lag och gällande rättspraxis.
Det mest problematiska i detta är att vi skulle avsäga oss möjligheten att vara delaktiga i lokala förhandlingar och uppgörelser, som ju utgör merparten av det vardagliga fackliga arbetet.
Om vi skulle skriva på ett sådant avtal skulle vi inte längre kunna vara med och påverka viktiga vardagsfrågor som rör exempelvis arbetstider, bemanning, semesterförläggning eller turordningslistor i samband med uppsägningar.
Även om arbetsgivarens förslag skulle ge oss betald facklig tid, så är det svårt att motivera vad vi ska ha den till om vi samtidigt avsagt oss möjligheten att företräda våra medlemmar vid förhandlingsbordet.
Fredagen den 22 februari slog arbetsgivarorganisationens nya lockoutvarsel ner. Dokumentet inleddes med en skrivning om att Hamnarbetarförbundet inte skulle acceptera ett sedvanligt andraavtal, vilket är en ren lögn mot bättre vetande eftersom det är just ett likalydande andraavtal vi hela tiden lagt fram som förslag.
Vår invändning handlar istället om arbetsgivarorganisationens krav på ovan nämnda ytterligare inskränkningar, där vi skulle avsäga oss fackliga rättigheter som annars följer av svensk lag.
Det mest anmärkningsvärda med varslet var dock inte avtalskraven, utan de omfattande stridsåtgärderna.
Varslet innebär lockout på fridagar – alltså löneavdrag för våra medlemmar alla dagar som de är schemalediga – vilket kan medföra avdrag på mer än halva månadslönen trots att de jobbar full tid. Varslet innehöll också en övertids– nyanställnings–, och inhyrningsblockad som kraftigt skulle begränsa behovsanställda medlemmars möjlighet att försörja sig.
Alla dessa stridsåtgärder skulle pågå i nära 5 månader – från den 6 mars till den 31 juli 2019 – och alltså orsaka enorma ekonomiska påfrestningar för våra medlemmar.
Som om detta inte vore nog så har det har också förekommit hot mot våra behovsanställda medlemmar från flera av de hamnbolag som är med i Sveriges Hamnar. Hoten har handlat om att de skulle bli utan arbete och därmed förlora sin försörjning under konfliktperioden om de inte går ur Hamnarbetarförbundet.
Detta är ett agerande som varit i princip okänt på svensk arbetsmarknad sedan 1930-talet. I praktiken handlar det om svartlistning av arbetare på basis av deras fackliga tillhörighet – en metod som definitivt inte hör hemma på den moderna svenska arbetsmarknaden.
Sveriges Hamnar har motiverat sitt omfattande varsel med att det handlar om att skydda den svenska modellen. De påstår att de inte kan teckna ett kollektivavtal med Hamnarbetarförbundet eftersom det redan finns ett avtal i branschen.
Men flera avtal inom samma bransch – likalydande eller med olika innehåll – är redan praxis på stora delar av den svenska arbetsmarknaden. Det är vanligt inom tjänstemannayrken men förekommer även inom arbetaryrken.
Flera fackliga parter organiserar exempelvis lärare och journalister utan att den svenska modellen för den skull rasar samman. Det är normalt, det är lagligt, och det vore den bästa lösningen för stuveribranschen just nu.
Arbetsgivarorganisationens varsel är så anmärkningsvärda och så personligt riktade mot våra medlemmar, att vi inte ser någon annan utväg än att vi nu nödgas gå ut i strejk i alla Sveriges Hamnars medlemsföretag tills vidare. I den situation som har uppkommit är detta det enda sättet att skydda våra medlemmar från lönesänkningar, svartlistning och andra personliga angrepp från arbetsgivarparten.
Sveriges Hamnars agerande är ett hot mot föreningsfriheten, och i förlängningen också mot den svenska modellens demokratiska legitimitet.
Det är bedrövligt att arbetsgivarorganisationen har låtit konflikten gå så här långt, speciellt när lösningen är så enkel: stryk de särskilda skrivningarna om ytterligare rättighetsinskränkningar i avtalstexten, och teckna ett normalt andraavtal med Hamnarbetarförbundet.
Martin Berg, Svenska Hamnarbetarförbundet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.