Misstag att lönesatsa på kvinnor i offentlig sektor
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-03-02 | Publicerad 2015-02-27
Unionen: Annat behövs för att göra Sverige jämställt
För Unionen är ett jämställt arbetsliv ett självklart mål och därför en prioriterad fråga. Som Sveriges största fackförbund i det privata näringslivet – där löneskillnaderna mellan kvinnor och män är störst – har vi ett stort ansvar och det tar vi.
Men vi anser inte att de krav som nu hörs, att stora kvinnodominerade sektorer på arbetsmarknaden ska få mer än den konkurrensutsatta sektorn, är en ansvarsfull väg att gå. Efter industriavtalets tillkomst har Sverige en framgångsrik modell för lönebildning. Den har gett reallöneökningar på drygt två procent per år eller runt 40 procent totalt och det för hela arbetsmarknaden. Alla, såväl inom privat som inom offentlig sektor, har tjänat på att den konkurrensutsatta sektorn fungerat som draglok.
Det är inom denna modell fullt möjligt att lyfta enskilda eftersatta grupper. Så sker också, lärarlönerna är ett exempel. Det visar att vad som krävs är en samsyn mellan parterna och ett långsiktigt arbete mellan avtalsrörelserna.
Men det är ett bekymmer när det framställs som en lösning att snart sagt alla utanför den konkurrensutsatta sektorn ska ha mer. När märket som sätts av industrin förvandlas från ett tak till ett golv riskeras hela lönenormeringen. Det tjänar ingen på. Utan en framgångsrik exportindustri som förmår konkurrera med omvärlden finns ingen välfärd att fördela.
Roten till det onda är en djupt segregerad arbetsmarknad, där kvinnor och män i hög grad återfinns i olika branscher och yrken samt på skilda nivåer på arbetsplatserna. Vi har ett samhälle där kvinnor fortfarande i större utsträckning än män tar ansvar för hem och familj. Det är detta vi måste ändra på och för det finns ingen ”quick fix”. Om vi menar allvar med jämställdhet krävs djupgående förändringar, men det är fullt möjligt att uppnå.
Unionen ser några avgörande faktorer för ett jämställt Sverige:
Ett föräldravänligt arbetsliv, där kvinnors och mäns föräldraskap underlättas och ses som en tillgång.
Ekonomiska och praktiska möjligheter till fortlöpande kompetensutveckling genom hela yrkeslivet, vilket kommer att gynna rörlighet och flexibilitet på arbetsmarknaden och öppna vägar för karriärbyte.
Årliga lönekartläggningar återinförs.
Påverkan på valen i livssituationer där ojämställdhet uppstår, exempelvis studie- och yrkesval och föräldraskap. Den kollektivavtalade föräldralönen är en viktig drivkraft för att fler män ska välja att vara hemma med barnen.
Effekterna av deltidsarbete i form av risker för sämre löneutveckling och låg pension måste synliggöras.
Ökat fokus på och åtgärder mot psykosocial ohälsa, som i dag är den vanligaste sjukskrivningsorsaken och där kvinnor är särskilt drabbade.
Möjligheter till flexpension. I förra avtalsrörelsen uppnådde Unionen denna möjlighet på hela Svenskt näringslivs område, utom inom Almega tjänstesektorn. Vi vill utöka detta även till denna sektor, då det ger ökad flexibilitet under arbetslivet och möjlighet att arbeta längre upp i åldrarna.
Fler kvinnor som chefer, leder till att kvinnors kompetens och erfarenhet tillvaratas och skapar fler kvinnliga förebilder på ledningsnivå.
Fler kollektivavtal för bättre löneutveckling och garanterad pension. Kvinnor är i majoritet bland Unionens medlemmar som saknar kollektivavtal.
Unionen vill se ett jämställt arbetsliv och vi kommer att bidra till att det blir verklighet. Vi tar vårt ansvar för de förändringar som är nödvändiga och välkomnar ett samtal som fokuserar på de faktorer som är avgörande för att uppnå detta.
Förbundsordförande Unionen