Svenska politiker, ni har att lära av Trump
Tankesmedjan Oikos: Harris spelade samma kort som de rödgröna här hemma – och fick betala priset
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 19.20
DEBATT. Morgonen den 6 november, Gustav Adolfsdagen. Uppsala är insvept i en Lützendimma så tjock att den nästan går att ta på.
Donald Trump har vunnit presidentvalet. Igen.
Det är en triumf för den amerikanska nya högern. Väljarna tackade nej till en fortsättning på president Bidens politik, den som hade givit dem inflation och massinvandring, och röstade för förändring.
De sade också nej till hans vicepresident Kamala Harris, vars politik var oklar, mest mer av samma, och till det Demokratiska partiet, vars idémässiga grund däremot är mycket tydlig.
Valresultatet är ett grundskott från väljarna mot den idémässiga strömning som dominerar Demokraterna, det som kallas för identitetspolitik eller woke.
Valresultatet visar att för att säkra stöd hos kvinnor och minoritetsväljare räcker det inte att ställa upp en kvinnlig kandidat som pratar mycket om att hon är kvinna med minoritetsbakgrund.
Trumps framsteg bland latinos visar också att även denna del av identitetspolitiken eroderas. Betydande delar av det som vänsterextrema aktivister kallar för rasifierade grupper ser sig numera primärt som amerikaner och bryr sig om samma frågor som andra amerikaner: ekonomin, brottsbekämpningen, invandringen, och så vidare.
En liknande trend finns i Sverige: SD blev i valet 2022 näst största parti bland utomeuropeiskt födda.
Här finns alltså lärdomar att dra för svenska politiker, men amerikanerna kan också lära av Sverige. Den politiska utvecklingen i vårt land har visat att det inte räcker att beskriva det egna politiska laget som de goda och motståndarna som onda, fascister och rasister.
Likt de svenska rödgröna partierna spelade Demokraterna det kortet, och de fick betala priset. För att vinna val krävs ett eget tydligt artikulerat politiskt program.
Trumps andra valseger bär med sig både möjligheter och hot för Europa
Donald Trumps seger är alltså en triumf för den amerikanska högern, men situationen är mer sammansatt för oss européer. Vi har ett blodigt krig i vårt närområde. Vår säkerhet bygger på Nato, vilket alldeles för länge varit synonymt med Förenta staterna.
I sin retorik har Trump gång efter annan ifrågasatt Nato. Han har rätt när han pekar på det orimliga i en ordning där det rika Europa i första hand ska försvaras av amerikaner, inte av européer. Av detta måste vi européer ta intryck och dra slutsatser.
Det viktigaste vi kan göra för att stärka Trumps och den amerikanska regeringens stöd för Nato, och samtidigt den viktigaste återförsäkringen om det amerikanska stödet väl skulle vackla, är att ta större ansvar för vår egen säkerhet, genom att stärka de europeiska ländernas försvarsmakter.
Tyskland är Europas viktigaste land och bär ett särskilt historiskt ansvar. Vid det kalla krigets slut hade Västtyskland en armé med tolv divisioner – nu har man tre. Försvarsutgifterna låg kring 3,5 procent av BNP – i dag är det knappt 2 procent.
Tyskland måste leda genom att återställa såväl försvarsanslaget som arméns slagkraft till nivån under kalla kriget. Detta gäller också Sverige: vårt försvarsanslag måste snarast höjas till 3,5 procent av BNP – samma nivå som Förenta staterna spenderar i dag.
Trumps andra valseger bär med sig både möjligheter och hot för Europa, för Sverige och för den samlade västerländska högern.
Vi svenskar och européer måste sträcka på oss, ruska av oss förlegade historiska narrativ, och i år reflektera lite extra över hjältekonungen Gustav Adolfs valspråk: Deo et victricibus armis – Med Gud och segrande vapen.
Arvid Hallén, programansvarig tankesmedjan Oikos
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.