Gör det olagligt att inte ingripa vid brott
Debattörerna: Att ha civilkurage ska inte bara vara ett moraliskt ansvar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-11-24
Förra veckan nåddes vi av den upprörande nyheten att två poliser som var ur tjänst tvingats ingripa för att stoppa ett pågående våldtäktsförsök mitt på dagen i Stockholms tunnelbana. Brottets absurditet undgick knappast någon och vi alla ställde oss nog frågan hur detta kunde ske. Hur kan någon försöka begå ett sådant övergrepp helt ogenerat framför andra?
Under sommarmånaderna rapporterades som vanligt om flertalet övergrepp och våldtäkter i anknytning till eller på Sveriges många festivaler. Även här ställer sig folk frågan hur det kan ske. Svaret är dessvärre att det kan ske för att folk runtomkring tillåter det. För att de som bevittnar det väljer att inte ingripa. I andra sammanhang, inte minst kopplat till misshandel på offentliga platser, har mångas naturliga reaktion blivit att filma istället för att larma eller ingripa.
Denna utbredda passivitet är en skymf mot vårt samhälle och ett hån mot alla de offer vars livsöden kunnat se helt annorlunda ut om alla hade samma civilkurage som de båda poliserna.
Vittnen som undviker att hjälpa sina medmänniskor blir onekligen en del av det övergrepp de bevittnar. Att fortsätta tillåta denna utveckling vore högst problematiskt varpå vi i Ungsvenskarna nu vill hindra det. Inför partiets Landsdagar har vi motionerat om införandet av en civilkuragelagstiftning. Detta skulle innebära att det moraliska ansvaret vi alla redan har för våra medmänniskor även utökas till att bli ett juridiskt ansvar.
Att vända ryggen till, eller kameralinsen mot, ett pågående brott skulle således bli straffbart. En något kontroversiell önskan kan tyckas men det har sitt ursprung i att vi någonstans måste börja stärka gemenskapen och tillhörigheten i vårt samhälle. I det samhälle vi önskar bygga skulle lagkrav av denna karaktär aldrig behövas då vi alla hade upplevt och upprätthållit den moraliska plikt som finns i ett land med högt socialt kapital och med en stark gemensam sammanhållning.
En sådan sammanhållning återfinns dock inte i Sverige idag. Tvärtom har segregationen och klyftorna vuxit samtidigt som det sociala kapitalet sjunkit. Som en konsekvens av detta har vi sett ett allt mer otryggt samhälle med ökande kriminalitet.
En civilkuragelagstiftning skulle självklart aldrig döma tant Agda 87 år för att inte fysiskt ingripit vid ett gängslagsmål. I stället skulle lagen vara utformad på ett sådant sätt att det blir var och ens ansvar att utefter egen förmåga, samt sammanhangets karaktär, bistå det/de berörda offren.
Inte minst i sviterna av #metoo-kampanjen ser vi hur många som känt till, bevittnat och ignorerat sexuella trakasserier på olika sätt. En civilkuragelagstiftning hade omgående kriminaliserat den uppenbara passivitet och ignorans som fått florera fritt inom stora delar av svenskt kulturliv och på mängder med arbetsplatser. Det blir svårare att kolla bort när en chef våldshånglar upp en praktikant på firmafesten om man vet att man själv kan straffas för ens uteblivna stöd till offret.
Vi behöver tillsammans återupprätta den trygghet och sammanhållning som länge präglade vårt land. En civilkuragelagstiftning ser vi som ett led i den utvecklingen och hoppas därför att det efter Landsdagarna är partiets officiella politik.
Tobias Andersson, nationell talesperson Ungsvenskarna
Felix Byström, vice nationell talesperson Ungsvenskarna
Pontus Andersson, andre vice nationell talesperson Ungsvenskarna
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.