Daniel Suhonen: Urban Bäckström är en extremist
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2013-01-17 | Publicerad 2013-01-16
Svenskt Näringslivs kritik av LO:s nya åtgärdspaket mot vinster i välfärden är ett bevis på att ett vinstförbud behövs.
Efter LO:s förslag om ett första steg mot att återinföra icke vinst, "non-profit" som bärande princip i den skattefinansierade välfärden är det intressant att se vilka reaktionerna blivit. Urban Bäckström, VD för arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, som organiserar de privata välfärdsföretagen, rasade över LO:s förslag och talade med tydliga brösttoner och maktspråk. Så får man gärna tala, ordet är fritt och så även debattekniken. Men för dem som tycker att LO och den stora folkmajoriteten (runt 70-80 procent procent) försvarar välfärdsstatens principer mot storföretagens ökande makt borde dra öronen åt sig av Urban Bäckströms uttalanden i vinstfrågan.
Avregleringen av den svenska välfärden är i grund och botten en maktkamp om kontrollen över välfärden och den gemensamma sektorn. Möjligheten att ta sig in i välfärden har fått Urban Bäckströms medlemsföretag och ideologiska vänner som Carema, Vårdföretagarna och Timbro att bedriva omfattande lobbying för att få fortsätta ha sugrör till statskassan. Man kan inte ta fel på den heliga vrede som väcks av möjligheten att folket skulle få sin vilja igenom. I ett slag skulle nämligen LO:s nya förslag göra det politiskt mycket svårt för fortsatt uttag av övervinster ur sjukvård, skola och omsorg.
Vi som är kritiker till vinstuttag är i dag de stora pragmatikerna. Vi ser konsekvenserna i rapporter om vanvård och felbehandlingar som orsakade av ett systemfel. Vissa verksamheter lämpar sig helt enkelt inte att drivas med syftet att framför allt annat dra ut en stor vinst och dela ut den till ägarna.
Svenskt Näringsliv talar om att LO:s förslag skulle hindra valfriheten trots att förslaget inte innebär någon annan begränsning än av riskkapitalbolagens frihet att kunna göra vad de vill med våra skattepengar.
Svenskt Näringsliv menar också att alternativet till regler och lagar skulle vara självsanering och "kvalitetstänkande", när hela debatten om vinst baseras på omfattande forskning som visat att privat drift inte ökat kvalitén men att uppenbara fall av vanvård konstaterats i mjuka sektorer.
Den enda garanten för kvalitet är att se till att det finns ordentligt med resurser till personal. Därför blir varje vinstuttag något som motarbetar strävan mot ökad kvalitet.
LO:s förslag innebär inget vinstförbud eller hinder för besjälade entreprenörer att i bolagsform starta upp en verksamhet. Det enda LO:s förslag innebär är att de som sätter vinst före kvalitet ska hindras. De allra flesta människor i vårt land tycker nog också att det är rimligt att det finns gränser för hur mycket av de gemensamma skattemedlen som ska få plockas ut.
LO:s förslag är i sig själv ett kompromissförslag mellan majoriteten som helt vill stoppa vinstuttag och förbjuda lagen om valfrihetssystem och de som ser fördelar med vinstvård och vinstskola. Jag har full förståelse för denna kompromiss.
Men när vårdföretagens representanter höjer tonläget måste de inse att det blir ytterligare bevis för att deras uppdragsgivare - de stora vård-, omsorgs- och skolkoncernernas ägare - finns i dessa sektorer för att mjölka medborgarna på pengar - inte att bedriva den bästa vården, skolan och omsorgen.
Förslaget som nu presenteras visar en viljeinriktning att peka ut vinstdriften som det strukturella problem den blivit. Om det visar sig att dessa förslag räcker kan det stanna här, annars bör LO:s förslag bara vara det första steget.
LO:s förslag blir också en tydlig signal till det socialdemokratiska partiet, på vars kongress i april frågan om vinst kommer att behandlas. Socialdemokraterna borde ta till sig LO:s förslag och göra det till sitt eget.
Valet 2014 kan bara vinnas av egen kraft om Socialdemokraterna gör det till ett välfärdsval. Då blir resursfrågan och vinstfrågan central och en möjlighet att skapa konfliktytor med borgerligheten som kan verka mobiliserande på en stor majoritet av väljarkåren.
Varje gång vårdkapitalets ombudsman Urban Bäckström uttalar sig med fradgad vrede ökar nog chansen för att skiljelinjerna klarnar och att det socialdemokratiska partiet inser vilken sida man står på.
Daniel Suhonen