Bonusar och vinsthunger hör inte hemma i vården

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-15

Josefin Brink.

Bonussystem för läkare som maximerar antalet patienter per timma är den senaste innovationen inom den privatiserade sjukvården. Socialstyrelsens generaldirektör kallar bonussystemet ”förkastligt”. Men man behöver inte vara generaldirektör för att förstå att om läkare får några extra hundralappar för varje patient de betar av så innebär det risker för patienten.

När vi går till läkaren vill vi vara säkra på att den tid och vård vi får enbart utgår från mitt vårdbehov. Den som är gammal och lite långsam eller den som inte kan svenska så bra ska inte behöva stressas av läkare som ängsligt tittar på klockan och ser lönen sjunka för varje minut som går.

Vi är övertygade om att de allra flesta läkare tar läkaretiken på allvar och sätter patienten i främsta rummet, men själva möjligheten att tjäna mer pengar genom att snabba på besöken riskerar att urholka förtroendet för läkarkåren och sjukvården i sin helhet. Vi medborgare ska inte ens behöva misstänka att något annat än hälso- och sjukvårdslagens princip om vård efter behov är det som styr vårdpersonalens arbete.

Tyvärr är inte de bonusar som nu uppmärksammats något isolerat fenomen. De är en naturlig del av den övergripande borgerliga sjukvårdspolitiken där vinstmaximering och marknadsprinciper är drivkrafter i vården. Regeringen har infört ett obligatoriskt vårdval som tvingar landstingen att låta vårdföretag öppna vårdcentraler var de vill och få del av våra skattepengar.

De privata vårdbolagen fungerar precis som alla andra företag; driver sin verksamhet på det sätt som maximerar den ekonomiska vinsten. Två konsekvenser av det är tydliga i Stockholm där privatiseringarna gått allra längst; Dels etableras de flesta privata vårdcentraler i områden där folk är friska och välmående, medan vården skärs ner i områden med hög ohälsa och låga inkomster. Dels försöker vårdbolagen öka antalet patienter per dag och minska antalet provtagningar och annat som kostar pengar. Bonuslönesystemet är en logisk konsekvens av denna jakt på största möjliga vinst.

Det är dags att dra i nödbromsen. Svensk sjukvård har länge hållit kvalitet i världsklass till låga kostnader för både samhälle och enskilda. Vården har styrts av den solidariska principen om vård efter behov, oavsett ålder, kön, inkomst eller ursprung. Det är mycket som återstår att göra inom ramen för den offentliga vården för att de målen ska uppnås fullt ut. Men att ersätta de humanistiska och solidariska målen för sjukvården med marknadslogik och vinstmaximering är ett stort steg i fel riktning. Vad som behövs är en återdemokratisering av vården, där vinstintressena får stiga åt sidan till förmån för patienternas behov och önskemål.

Josefin Brink, riksdagsledamot för Vänsterpartiet