Kvinnojourer hotade när stödet dras in
11 organisationer: Regeringen måste visa var den står – för de våldsutsattas skull
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-11-25
DEBATT. Runt 25 procent av Sveriges kvinnor utsätts för någon form av våld i nära relation under sin livstid, och varje år dödas cirka 13 kvinnor, enligt Brå:s beräkningar.
Regeringen och kommunerna bör göra mer för att följa FN:s konventioner och rekommendationer, och inte fortsätta nedprioritera det nödvändiga stödet till våldsutsatta kvinnor och barn.
I dag, den 25 november, är FN:s internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor. Våld i nära relation räknas som ett folkhälsoproblem, och 2018 dödades 22 kvinnor i Sverige av tidigare eller nuvarande partner.
Långt många fler drabbas dagligen av våldet på olika sätt, och det finns inga tecken på någon större minskning. Speciellt inte under pandemin då många kvinnor är instängda och isolerade med sina förövare.
FN lyfter i årets kampanj fram behovet av att förhindra och motverka det ökade våldet i just pandemins spår. Några av FN:s prioriterade områden är behovet av akut och flexibelt ekonomiskt stöd till kvinnorättsorganisationer, att vi ses som en form av ”first responders” samt att organisationer som ger stöd till våldsutsatta kvinnor ska ses som livsviktiga och få rätt förutsättningar för att vara tillgängliga för de som behöver stöd.
I inledningen av pandemin sköt regeringen till 100 miljoner kronor till organisationer som arbetar ”med barn och unga i utsatta situationer samt med våldsutsatta kvinnor, barn och hbtq-personer och mot våld i nära relationer”, vilket var positivt och nödvändigt för kvinno- och tjejjourerna.
Dock exkluderades en del kvinno- och tjejjourer från stödet, och stödet gällde bara för 2020. Pandemin och dess konsekvenser ser ut att fortsätta även under 2021, vilket gör ett fortsatt stöd avgörande för att kvinno- och tjejjourerna ska kunna hantera dess konsekvenser.
Efter att i decennier ha satsat mycket på kvinnojourerna och värdesatt vårt arbete och vår långa erfarenhet, ser vi att staten och kommunerna har nedprioriterat det helt nödvändiga stödet till kvinno- och tjejjourerna de senaste åren. Detta trots att FN:s konventioner och rekommendationer är tydliga.
Ett exempel är budgeten för 2021 från det grönblå styret i Stockholm där mäns våld mot kvinnor knappt nämns.
Priset för det får våldsutsatta kvinnor och barn betala när Sveriges kvinno- och tjejjourer måste dra ner på sin verksamhet och personal, och i förlängningen riskerar att stänga ner.
Sveriges kvinnojourer har runt 40 års erfarenhet av att förbättra och rädda liv, och många av oss har spetskompetens kopplat till olika typer av våld.
För att Sverige ska kunna motverka våld i nära relation och se till att de personer som utsätts för våld får den hjälp de behöver för att kunna leva fria från våld, krävs att Sveriges feministiska regering klargör om Sverige, i enlighet med Istanbulkonventionen, ska föra en politik som säkerställer ideella och icke-vinstdrivande kvinnojourers överlevnad. I så fall behöver vi:
- Att staten skjuter till ytterligare pengar till såväl förebyggande verksamhet såsom stödlinje och chatt som skyddat boende under 2021 så att vi kan hantera konsekvenserna av pandemin under en längre tid.
- Att staten och kommunerna går från att finansiera kvinnojourerna ett–två år i taget till en mer långsiktig finansiering och samverkan som ger oss stabilitet och låter oss fokusera på att stötta och hjälpa våldsutsatta kvinnor.
- En mer sammanhållen finansiering där stödlinje, chatt och skyddat boende inte ses som separata med olika finansiering. Detta då verksamheternas aktiviteter och personal inte jobbar med så tydliga gränser.
Utan de här insatserna ser vi att risken är stor att många år av expertis och erfarenheter går förlorade, och att många våldsutsatta kvinnor och tjejer snart står utan någonstans att vända sig när pandemin är över.
Zenobia Rizvi, verksamhetschef Somaya kvinno- och tjejjour
Vuokko Erman, verksamhetschef Sollentuna kvinnojour
Kim Loeld, ordförande Haninge kvinnojour
Sofie Öhman, sekreterare Kvinnojouren Nacka Värmdö
Marianne Andersson, verksamhetsansvarig Sthlm väst tjej- och kvinnojour i Hässelby-Vällingby stadsdel
Åsa Grimlund Milltoft, verksamhetschef Unga kvinnors värn
Katarina Mattsson, styrelseordförande Kvinnojouren i Österåker
Bernardita Núñez, verksamhetsledare Terrafem
Helén Svärdh, kassör Botkyrka Kvinno- och tjejjour
Tori Sjöstrand, styrelseledamot Kvinnojouren Vallentuna
Emmy Öhman, verksamhetsansvarig Mivida
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.