Aborträtten hotas av samvetsfrihet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-11-18 | Publicerad 2015-11-11
Debattörerna: Vården ska utgå från patientens behov – inte personalens
DEBATT. Rätt till vård på lika villkor är en grundläggande princip i svensk hälso- och sjukvård. Lagstiftningen slår tydligt fast att vården ska utgå ifrån patientens behov. Inte vårdgivarens, inte arbetsgivarens eller personalens – utan patientens.
I dag faller dom i Jönköpings tingsrätt i ett mål där en barnmorska som inte kan tänka sig att delta i abortvård på grund av sin tro, har stämt arbetsgivaren för att hon inte fått anställning som barnmorska.
Krav på att olika yrkesgrupper ska få undantas från vissa arbetsuppgifter med hänvisning till så kallad samvetsfrihet framförs med jämna mellanrum i debatten.
Det är krav som riskerar både patientsäkerhet och bemötande inom abortvården. I förlängningen hotas hela principen om vård på patientens villkor.
Det är därför helt avgörande att lagstiftare och arbetsgivare inte faller undan för kraven att utöka möjligheterna att undantas från arbetsuppgifter med hänvisning till den personliga tron.
Skälen är flera.
Svensk abortvård riskerar försämras. Landets kvinnokliniker arbetar i dag inom hela verksamhetens område. Barnmorskor och gynekologer möter abortpatienter på vård- och förlossningsavdelningar, på mottagningar och i rådgivningssituationer. Alla ska vara trygga i att de får ett patientsäkert och professionellt bemötande. Då måste samtliga medarbetare kunna medverka i hela verksamheten. Ingen ska behöva oroa sig för att läkaren eller barnmorskan de möter inte vill delta i den vård patienten behöver.
Kvaliteten även i andra välfärdsverksamheter kan hotas. Varför skulle inte en allmän samvetsklausul i förlängningen kunna omfatta vårdpersonal som vill undantas från arbetsuppgifter kopplade till exempelvis preventivmedelsrådgivning, könskorrigering, blodtransfusioner eller insemination av ensamstående? Eller lärare som vill slippa undervisa i till exempel sexualundervisning eller vissa religioner, med hänvisning till sin personliga tro. Gränsdragningarna kan bli mycket svåra. En allmän samvetsklausul skulle kunna gå ut över såväl patienter, brukare och elever som kollegor som får göra arbetsuppgifter som andra ratar.
Alla i vården har samma professionella ansvar. Självklart har var och en rätt till sin privata tro. Men en enskild legitimerad yrkesutövare kan inte själv definiera sina arbetsuppgifter. Den som söker en anställning förutsätts vara beredd att utföra de arbetsuppgifter som ingår i jobbet. Rätt till vård och hälsa är en mänsklig rättighet. Men det är ingen mänsklig rättighet att jobba med ett visst yrke. Den som av samvetsskäl inte kan tänka sig att delta i abortvård ska inte utbilda sig till barnmorska.
Vårt budskap är tydligt. Sverige behöver inte införa samvetsklausuler! Oavsett om förändringarna handlar om en samvetsklausul i abortlagen, att man öppnar för del-legitimationer eller en allmän samvetsklausul som ger rätt för personal att reservera sig mot att utföra arbetsuppgifter som ingår i verksamheten kan det riskera kvaliteten i hälso- och sjukvården. Vården sätter patientens rätt till god och säker vård på lika villkor i främsta rummet.
Detta är inte heller en lokal fråga. Därför kan inte vårdgivare och lokala arbetsgivare öppna för ”lokala samvetsklausuler". Även lösningar där verksamheten anpassas utifrån enskilda medarbetares samvetsskäl skulle kunna hota aborträtten och patienters rätt till adekvat vård och ett professionellt bemötande. Det kan inte heller vara lagstiftarens mening att kringgå lagen genom införande av lokala personalpolicys.
Det finns i dag ett mycket starkt stöd för en fortsatt hållning i frågan som sätter patientens rätt till vård före personalens rätt att vägra ge viss vård. Låt det fortsatt vara så.
Hans Karlsson
Heidi Stensmyren
Sineva Ribeiro
Roxana Aguilar
Lotti Helström
Kristina Ljungros