Min dotter drogades – polisen lägger ner
Debattören: Hon är 14 år och har fått lära sig hur det känns när myndigheter sviker
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-05-13
DEBATT. I dag är det två veckor sedan jag fick samtalet från min dotters kompis – med gråten i halsen och skärrad röst:
”Det har hänt din dotter något och ambulansen är på väg!”
Jag rusade ner till Gallerian och just när jag kom så lyfte de in henne i ambulansen, hon var fastspänd på båren, hela hennes kropp skakade och hon var kritvit i ansiktet.
Väl på sjukhuset och medan min dotter rullades in på barnakuten stoppades jag av två poliser i korridoren, de hade fått in larmet – en överdos av minderårig. Deras uppfattning var att min dotter hade rökt hasch eller någon annan drog. Jag, som var i chock och livrädd och bara ville in till min dotter som behövde mig, minns helt ärligt inte hela konversationen.
Min dotter hade inte rökt hasch, hon blev i själva verket drogad av en kille som var bekant med henne, han lurade i henne att det var en vanlig cigarett.
Proverna visade ingenting, och läkarna misstänker att det är spice hon fick i sig, så hon hade tur att det gick som det gick – om man nu kan tänka så i en sådan här situation.
Rent fysiskt gick det bra och hon fick komma hem senare på kvällen.
Vi fick reda på killens namn och dagen efter, när vi var tillbaka på barnakuten för att ta ytterligare prover, lämnade vi över det till läkaren som skulle lägga in uppgiften i anmälan från sjukhuset till polis och sociala myndigheter.
Veckan efter ringde socialen angående den anmälan de fått – men informationen om namnet på killen fanns inte med. Återigen var det min dotter som hade gjort fel. Jag talade om hur det låg till och gav dem namnet på killen. De skulle gå vidare med det och de beklagade vad min dotter fått gå igenom.
Så i dag kom beskedet med beslut från polisen: ”Brottet du var målsägande i har avslutats och det finns inte längre skäl att fullfölja förundersökningen.”
Det är nu jag som förälder blir rasande. Polisen har inte kontaktat oss efter att jag pratade med dem i korridoren på sjukhuset, min dotter har inte fått så mycket som ett samtal eller brev om stöd för det hon går igenom, vi har inte fått komma på förhör för att ge vår bild av händelsen.
Och nu är fallet avslutat! Hur kan det avslutas utan ens ett förhör med den som fallit offer?
Varje natt går jag in på min dotters rum och kollar att hon lever, för varje natt har jag vaknat livrädd av att jag ser henne fastspänd på båren.
Min dotter har gråtit, haft ångest, varit arg på killen, på sig själv, på alla. Hon har känt skuld, att det är hennes eget fel för att hon naivt litade på att killen var schyst. Hon har känt rädsla för att gå ut och vet inte vilka hon kan lita på.
Min dotter är 14 år gammal och hon har fått smaka på hur det känns när myndigheter sviker ett offer. Jag har också varit där men jag var vuxen så jag kunde förhålla mig till det på ett annat sätt, men hon är bara 14 år.
Vad är det som händer när inte ens barn kan få stöd och hjälp av myndigheter? Så här ska det inte få gå till!
Killen tillhör ett gäng som bland annat brukar och säljer droger. Det vet polisen men trots det får det här gänget springa fritt och komma undan.
Samhället och myndigheter måste ta ansvar för barnen som far illa. Vi fokuserar på gängmedlemmar som hamnar i kriminalitet men vi missar dem som faller offer för gängen.
Barnen som lever i rädsla, som blir svikna, som vill få vara som vilken annan ung som helst och inte ett offer utan möjlighet att få hjälp.
Den här historien är min och min dotters, men den är tyvärr inte unik.
Tack till väktaren Micke på Gallerian för att du tog hand om min dotter den dagen för två veckor sedan.
Linnéa. W
Redaktionen känner till debattörens identitet
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.