Därför befinner sig partierna i kris
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-07
Mona Sahlin är bekymrad. Socialdemokraterna tappade 19?000 medlemmar under förra året. Hon konstaterar att om raset fortsätter finns inte partiet kvar om 10 till 15 år. Kanske kan hon trösta sig med att också allianspartierna tappar medlemmar. Det etablerade partierna befinner sig helt klart i en kris. Men jag har lite svårt att tycka synd om dem.
Orsakerna till medlemsflykten är uppenbara. Den representativa demokratin fungerar helt enkelt inte. Jag har ofta frågat: Vem är det som de representerar, de där politikerna i riksdagen? Inte mig i alla fall.
Jag är nog inte ensam om att tycka att den politik som bedrivs inte har någon förankring i verkligheten. Ändå är jag en sådan där ”lycklig medelklassare som politikerna ser och fjäskar för”. De är vi som ska se till att de vinner valet och för det får vi skattesänkningar och andra lockande löften.
Men alla andra som stämplas som en belastning, de som inte har jobb eller tillräckliga inkomster. Antingen tiger ansvariga politiker ihjäl dem. Fattiga människor i Sverige passar inte in i historieskrivningen. Vi är ju ett välfärdsland! Vi ska slå oss för brösten och tala om för andra hur duktiga vi är! Eller också stämplas de som lata fuskare. Varför ska folk vara medlemmar i ett parti där politiken inte går att påverka?