Helt okej för DO att damerna diskrimineras
Debattörerna: Obegripligt beslut i dag om löneskillnaden mellan dam- och herrlandslaget i fotboll
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-08-28
DEBATT. I dag har DO, med hjälp av Fotbollsförbundets Håkan Sjöstrand, förklarat varför jämställdhet tar tid och hur ojämställdhet kan bestå.
DO har klart och tydligt konstaterat att det inte spelar någon roll om en kvinna får 10 procent av en mans ersättning för samma uppdrag. Det är inte lönediskriminering. Inte så länge som samhället värderar hennes insats lägre än mannens. Det är en horribel slutsats.
För över ett år sedan anmälde vi SvFF för lönediskriminering. Vi menade då att: ”Vårt damlandslag under många år har presterat bättre än herrarna, sett till turneringar och medaljer. Det är en relativt enkel jämförelse mellan likvärdiga uppdrag och olika prestationer. Ändå har damerna fått nöja sig med smulor när det kommer till ersättning.”
I dag kom beslutet från DO. Myndigheten menar att Svenska Fotbollförbundets mästerskapsersättningar de facto är lönediskriminerande då damerna vid VM 2019 fick 10 procent av männens ersättning. Så hur kan då beslutet bli så annorlunda?
Jo, därför att DO kommer fram till att herrfotbollen och damfotbollen inte kan jämföras på samma marknad. Det eftersom, och spetsa ögonen nu, ”deras arbete värderas olika av publiken”.
Damerna blir alltså lönediskriminerade, men eftersom vi har ett ojämställt samhälle där mäns prestation inom fotbollen värderas så otroligt mycket högre än kvinnors, så är det ändå inte det. Det blir helt enkelt ett moment 22 där damerna aldrig kan anses förfördelade så länge publiken värderar herrfotboll mycket högre.
Att DO, av alla, anser att det inte är diskriminering, utan hänvisar till hur publiken värderar fotboll, gör oss minst sagt förvånade. Det DO alltså tydliggör i sitt beslut är att det är den ojämställda ordningen i samhället som ska få definiera damernas möjligheter till lika lön. Och att det är helt okej. Det är för oss helt ofattbart.
DO menar att eftersom damfotbollen och herrfotbollen befinner sig på så olika marknader så går de inte att jämföra och då lyder de inte under diskrimineringslagstiftningen.
Men när blev marknaden något som ska styra vår lagstiftning? I sådana fall skulle ju aldrig någon någonsin kunna bli lönediskriminerad. Om vi skulle ta hänsyn till hur människor generellt sett värderar handlingar i vårt samhälle så hade kvinnor knappast fått rösta, lönearbeta eller sitta på maktpositioner i dag. Och då är det alltså DO som kommer fram till det beslutet. Vårt högst beslutande organ mot diskriminering.
Om det i stället hade varit prestation som skulle jämföras (vilket det annars är i diskrimineringsärenden) så hade beslutet i stället blivit: klar lönediskriminering. Damerna och herrarna utför samma jobb; de tränar, presterar på matcher och försöker kvalificera sig i turneringar (något damerna dessutom lyckats mycket bättre med). Det går att jämföra.
Det som, förutom DO:s beslut, är oerhört upprörande är hur SvFF, genom generalsekreteraren Håkan Sjöstrand, svarar på beslutet. Är han upprörd över hur illa det faktiskt ser ut? Fast besluten att riva upp avtal? Nej. Han är glad. Och tycker att det är skönt att det här blev slutsatsen.
Glad och nöjd alltså. Med att damerna får 10 procent av herrarnas mästerskapsersättning? Med att låta status quo bestå och inte röra ett finger för att öka jämställdheten? Det går att agera. Såsom Finland, Norge och Island har gjort.
Vi måste komma ihåg att SvFF inte är ett kommersiellt lag med vinstsyfte. SvFF är hela Sveriges organisation. Det är vi som med våra skattemedel bidrar till de ersättningar som delas ut. Det ställer krav. Höga krav.
Det här beslutet från DO, ihop med Svenska fotbollförbundets svar, visar de flickor som kämpar på plan och som älskar sporten vad de har för framtid. Det här beslutet visar alla damer som kämpar för att få vardagen att gå ihop med spel på högsta nivå vad de är värda. Det här beslutet är själva definitionen av orättvisa och svar på varför jämställdhet tar sådan tid. Det är inte värdigt ett land som Sverige.
Nu förväntar vi oss inget mindre än att idrottsminister Amanda Lind genast beslutar om hur skattemedel ska fördelas inom SvFF och avkräver SvFF på ansvar för att agera mot den konstaterade lönediskrimineringen.
Visst vore det väl också fantastiskt om landslagets herrar satte ner foten och ställde sig sida vid sida med sina kollegor och krävde förändring? Att tjäna 10 gånger mer än sin kollega vid landskamper kan väl omöjligen kännas rätt och rättvist.
Nina Rung, kriminolog och föreläsare
Peter Rung, jämställdhetsstrateg och föreläsare inom idrotten
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.