Därför blir datorn enda kontakten med omvärlden

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-05-04

Under senare år har fokus varit på flickors och unga kvinnors psykiska ohälsa. Det har i rapport efter rapport visat sig att unga kvinnor mår sämre än unga män. Men frågan är om det innebär att unga män är lyckligare än kvinnor.

Vi vet att män i undersökningar ofta bedömer sin psykiska hälsa som bättre än vad den i själva verket är. Vi vet också, senast genom Folkhälsorapporten 2009, att självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga män 16-24 år och att dödsfallen i olyckor ökar kraftigt i den gruppen.

25 procent av de unga männen är överviktiga, varav 5 procent är så överviktiga att det klassas som farligt. Samma rapport anger att var femte ung man upplever sig sakna emotionellt stöd, det vill säga känner sig ensamma. Det är dubbelt så vanligt jämfört med bland unga kvinnor. Dessutom har det kommit larmrapporter om att män söker hjälp för fysiska sjukdomar alltför sent vilket leder till onödig överdödlighet.

Vi vet också att det finns en växande grupp unga män som väljer att isolera sig. Som ställer sig utanför alla sammanhang. I ett samhälle som alltmer präglas av narcissistiska värderingar, med en allt tuffare arbetsmarknad och en bostadsmarknad som gör det svårt för unga att ta sig hemifrån kommer gamla mansideal på skam.

Många unga män upplever att de överhuvudtaget inte finns utrymme för dem, att de inte står sig i konkurrensen och ger upp utan att försöka. Bättre fly än illa fäkta. Vi hade under 2009 en ungdomsarbetslöshet på 26 procent, jämfört med den allmänna som låg runt 8 procent. Det finns, om man redan har tendenser att dra sig undan, inget hoppingivande i sådana siffror. Det blir snarare begripligt att inte ge sig ut i livet när man känner att där ändå inte finns någon plats.

Trots att män begår 75 procent av alla självmord vårdas de i mycket mindre grad än kvinnor för självmordsförsök. Detsamma gäller depressioner och ångesttillstånd. Män söker helt enkelt i lägre grad hjälp för att de är rädda att inte få den hjälp de behöver samtidigt som man inte vill visa sig svaga.

De traditionellt manliga uttrycken för förtvivlan och depression är annorlunda än de traditionellt kvinnliga, och ibland kanske det är svårt att fånga upp och förstå en ung mans belägenhet. En flicka som skär sig väcker utan tvekan mycket mer sympati än en kille som slåss eller isolerar sig. Den senare väcker snarare irritation och ilska än empati, även om samma upplevelse av förtvivlan ligger bakom uttrycken.

I mitt arbete på Mottagningen för unga män möter jag många unga män som inte har hittat sin plats i livet.

Hur ser då den typiske patienten ut? Han är 21 år, har en bakgrund av upplevt utanförskap, endera genom mobbing eller genom svåra uppväxtförhållanden. Han har misslyckats med sin skolgång och långsamt tagit vägen bort från socialt umgänge på annat sätt än via internet, därför blir timmarna framför datorn många. Han är i grunden övertygad om att han inte duger, att människor hatar och föraktar honom. Ofta har han oroliga vuxna omkring sig som känner sig maktlösa. Att komma till mottagningen för unga män utgör ett erkännande av svårigheten i situationen, ett steg åt rätt håll.

Men allt för många får aldrig hjälp, utan slås ut. Vi behöver en massiv offentligfinansierad satsning på psykoterapeutiska mottagningar utan myndighetsutövning, där unga människor kan få omedelbar hjälp att återerövra sin psykiska och sociala hälsa.

Jan Löwdin