SD gynnar de rikaste och ökar orättvisorna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-06-30
(V): Jimmie Åkesson låtsas stå på arbetarnas sida, fast han är högerman
Jimmie Åkesson har uttalat tydligt att hans mål är att SD ska blir ett borgerligt stödparti. I utbyte mot att borgerligheten låter SD:s främlingsfientlighet och rasism få genomslag ska Sverigedemokraterna kunna garantera en borgerlig majoritet i riksdagen. Den senaste mandatperioden har Åkesson redan genomfört den senare delen av ekvationen.
När det väl gäller kan borgerligheten nästan alltid lita på att SD röstar för högerregeringens förslag och mot den rödgröna politiken.
Samtidigt verkar många av SD:s väljare tro att partiet står för ett tryggare samhälle, för rättvisa och bättre villkor för dem med låga inkomster. Inget kan vara mer fel.
I riksdagen är SD med och sänker skatten för banker och för rika. Sedan skyller de på flyktingar när pengarna inte räcker till välfärden och det byggs för få bostäder.
För att bemöta det krävs antirasism men också en vänsterpolitik som tar SD:s väljare och deras bekymmer på allvar.
SD får många röster på landsbygden och i mindre orter. Det är väljare som är långt från maktens och medias utsiktspunkter. Det är en spegelbild av ett land där storstaden är norm. Ett Sverige där service och möjligheter utarmas på landsbygden och där ungdomar måste flytta för att få jobb. SD ställer medvetet landsbygd mot förort. Men i själva verket är problemen ofta gemensamma i förorten och på landsbygden med försämrad service, låga inkomster och för få investeringar för framtiden. De har ingen landsbygdspolitik värd namnet, det har vänstern. Men SD lyckas trots det kanalisera en frustration över ett Sverige som håller på att kantra.
Vänsterpartiet kommer i valrörelsen att lyfta fram våra lösningar för landsbygden.
Vi kommer att visa att SD faktiskt gynnar de allra rikaste genom jobbskatteavdrag och sänkt skatt för banker. Deras stöd för privatiseringar och vinster i välfärden utarmar servicen i både förorter och på landsbygd. De röstar för jobbskatteavdrag som ökar skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare, sedan låtsas de vara emot att pensionärer har högre skatt. När det gäller sjuka och arbetslösa låtsas de inte ens - SD vill att de ska betala högre skatt än andra.
Många har det bra i Sverige, men det finns också många vars liv domineras av otrygghet. Sjukdom eller arbetslöshet kan på kort tid göra dig både fattig och socialt utsatt. De otrygga jobben är vardag för många. Det är en bra jordmån för rasism och jakt på syndabockar, det är enkelt att sparka neråt.
Men SD ökar otryggheten. SD tycker att det är okej att fast anställda får sparken för att ersättas av bemanningsföretag och de vill försämra lagen om anställningsskydd. Åkesson låtsas stå på arbetarnas sida, men han är chefens bäste vän.
När de som arbetar tar strid för fasta jobb på Öresundstågen i Skåne eller Lagenas lager i Jordbro håller sig Åkesson långt borta. När personer med olika bakgrund gemensamt arbetar för trygga jobb så är det en konflikt som helt enkelt inte passar in i SD:s murkna världsbild. SD bygger sin politik på att arbetare med olika bakgrund ska misstro varandra och ställas emot varandra.
I EU-valet kunde vi se att vänstern i många länder kanaliserade kritiken mot EU. Men på andra håll har EU-kritiska väljare knappast något annat att rösta på än rasister. De exploaterar en berättigad kritik mot Bryssel. EU har bidragit till en social kris och angriper löntagarnas rättigheter.
Men SD är inte intresserade av att angripa den högerpolitik eller finansmarknad som har orsakat krisen. De angriper de fattiga, krisens offer. Samma sak gäller i höstens val till riksdagen. Låt oss då inte glömma att Åkesson både bedriver en rasistisk politik och är en högerman.
Jonas Sjöstedt (V)