Varken sossar eller borgare kan trolla fram några nya jobb
Alla politiker säger sig kunna avskaffa arbetslösheten och skapa nya jobb. Men det kan de inte, i så fall hade vi inte haft någon arbetslöshet.
I varje valrörelse återkommer denna paradox. Det vanligaste politikertrixet är att presentera någon favoriträtt ur det egna ideologiska skafferiet och hävda att just den, förutom att vara en läcker rätt i sig, också har den magiska effekten att skapa jobb.
Högern anser och har alltid ansett att det är viktigt att sänka skatterna för de rika ty då blir de flitiga och deras flit skapar jobb. Samtidigt måste man dra in på arbetslöshetsersättningar och liknande som går till de fattigaste, ty om de får mer pengar så blir de lata. Får de mindre pengar så blir de däremot flitiga och skapar jobb.
Moderaterna har nu i två valperioder strikt tillämpat denna skattesänkningspolitik, de har sänkt skatterna med 140 miljarder. Och trots att det är stora summor och utdelning under lång tid till i huvudsak de rika så har den magiska jobbskapande fliten inte visat sig. Lika lite som de fattigaste har lyckats skapa jobb genom att bli ännu fattigare.
Vi har alltså att göra med ideologiskt mumbo jumbo som fikonlövet som skall dölja högerns vanligaste föreställning om att ökade klassskillnader är bra i sig.
Men det är sannerligen inte bara Moderaterna som pratar strunt om arbetslösheten. Från senaste tidens svammelmängd i ämnet presenterar jag icke utan viss förtjusning miljöpartisten Gustav Fridolins recept på att komma till rätta med arbetslöshet:
”… vi gröna ser att vägen till innovationer och ny teknik ligger i samhällets prioriteringar. Lägger vi pengar på miljö så utvecklas miljöteknik, investerar vi i tågen ger det jobb för samhällsplanerare och järnvägsbyggare samtidigt som det blir lättare att pendla, satsar vi pengar på skolan höjer vi människors kunskap och möjlighet att ta jobb” (Expressen 2 maj).
Mumbo jumbo alltså. Särskilt kul det där med ”innovationer” och ”prioriteringar” i samma mening. Men jag menar nu inte att just Gustav Fridolin är värre än de andra, hans sätt att resonera är i stilen identiskt med högerns. Det miljöpartister tycker lika mycket om, som högern tycker om att sänka skatter för de rika, är förstås ”miljöteknik” och kollektivtrafik. Som då inom sig rymmer den magiska effekten att de också råkar skapa mer jobb.
Makten över arbetskraft och jobb finns på annat håll än bland våra självutnämnda trollkarlar till politiker.
För närvarande spekuleras det i om Volkswagen skall överta Scania och den amerikanska läkemedelsjätten Pfizer skall överta Astra Zeneca. Det handlar alltså om mer än 10 000 jobb i Södertälje.
När ryktet om amerikanernas uppköp av Astra Zeneca kom i svang tog börsen ett så kallat glädjeskutt, aktiekursen steg genast med över 13 procent. De 100 000 aktieägarna anade möjligheten till ett klipp. Och vad bryr sig sådana om en framtida arbetslöshetskatastrof i Södertälje?
Amerikanska Pfizer sägs ha stora behov av att smälla pengar för att slippa skatt. De har en kassa på 500 miljarder som skvalpar omkring ute i världen och som de inte kan hämta hem för då blir det skatt. Hellre då köpa upp och lägga ner Astra Zeneca i Södertälje.
Inför sådana kapitalistiska krafter står sig den politiska makten slätt. Men det kan inte vara så att våra politiker från höger till vänster är omedvetna om att makten över arbetslösheten ligger hos kapitalet. Ändå låtsas de med sitt mumbo jumbo.
Man kan verkligen grubbla mycket över denna politiska teater, år ut och år in, valrörelse efter valrörelse. En möjlig förklaring kanske ligger i att socialdemokrater och borgare är överens om att privatiseringar är bra, så att man överför offentlig egendom där politiker kan ha makt till privat egendom där politiker inte har makt. Vänsterpartiet är förstås emot den ideologin, men de räknas som kommunister av något slag och följaktligen tas de inte på allvar. ”Vi vill ju inte ha det som i Sovjetunionen”.
I själva verket står Vänsterpartiet ungefär där Socialdemokraterna befann sig på 1960- och 70-talen. Värre är de inte.
Vad som hänt sedan 1980-talet och framåt är en kapitalismens seger över sinnena, en vitt spridd närmast vidskeplig föreställning om att den bästa av alla världar uppstår när den politiska makten hamnar hos kapitalet eller med ett oskyldigare ord, den privata företagsamheten.
Bevis för den föreställningen saknas visserligen. Ändå är den stark som religiös tro. Mumbo jumbo har slutligen segrat. Därför låter politikerna som de gör.
För övrigt anser jag att ...
… det nog blivit dags att minska ner på min agitation mot det svenska privatiseringsvansinnet eftersom Vänsterpartiet till punkt och pricka övertagit den. Läsarna får ju inte tro att jag gått och blivit vänsterpartist.
… polisfackets barnsliga krav på att utrusta polisen med extra dödlig jaktammunition kostat onödigt många liv. Själva poängen med denna hålspetsammunition är nämligen att den dödar även vid träffar utanför de mest vitala områdena.