Höger- populismen i Sverige är pinsam

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I Sverige har vi ingen gammal huligan i kostym som Le Pen. Greve Wachtmeister och betjänten Karlsson var annorlunda typer.

Deras skämt fastnade i våra halsar, när alla visste att fientlighet mot invandrare var deras bärande budskap.

Men nu rustar sverigedemokraterna inför årets val.

I Sverige kom inte en enda nazist in i riksdagen ens under Hitlers storhetstid. Dagens högerpopulistiska demagogi är pinsam för de flesta svenskar, som föredrar långsamt talande politiker som kan redogöra för utredningsförslag och förklara sådant som dagistaxan och det ekonomiska läget i landstinget.

Men vi ska inte vara säkra, även om det finns ett demokratiskt urberg i Sverige.

I Frankrike, med ärorika traditioner från upplysningstidens rationella liberalism, har huvudfigurerna under presidentvalet varit dessa två: en antidemokrat som sprider hat och en fifflare som kanske suttit inne om han inte som president stått över lagen.

Det finns också en antipolitisk, det vill säga en antidemokratisk tradition i Frankrike, liksom på andra håll.

Jag erinrar mig den framstående reaktionären Charles Mauras, född 1868, stendöv poet och pamflettförfattare från Provence, som grundade högerorganisationen Action française. Han ogillade parlamentarism och politiska partier, såg storstäder som brottsplatser, angrep kapitalismen som en judisk företeelse och var hängiven nationalist och tyskhatare.

Politikerna, skrev han, var ett "pack av skurkar, intrigmakare och sladderkäringar som nu, under förevändning att de blivit valda av folket, trängs i korridorerna på Palais Bourbon eller Luxembourg". Det är Le Pens språk.

Två ting bär numera upp agitationen från den här sortens högerpopulism. Det är besvikelse över Frankrikes internationella ställning med udd mot globaliseringen, USA, Tyskland och EU och euron. Och det är förakt för invandrare, som urskillningslöst sägs stå för ökande brottslighet, en propaganda som sprider skräck bland vanligt folk.

Le Pen vill att Frankrike lämnar EU och han kräver 200 000 nya fängelseplatser och dödsstraff.

60 procent av väljarna ska enligt en undersökning ha angett den personliga säkerheten som den viktigaste frågan inför valet.

Det är sant att unga män begår flest småbrott, stölder, inbrott, knarkhandel med mera. Bland dem är arbetslösheten dubbelt så stor som genomsnittet 9 procent. I vissa förstäder med en majoritet av invandrare är arbetslösheten 40 procent.

Socialdemokrater och andra politiker i hela Europa har misslyckats med att lösa eller ens mildra dessa problem. Snarast ökar segregation och ekonomiska klyftor och det finns till råga på allt krafter som driver på den utvecklingen. Mer jämlikhet ger mindre brottslighet.

Le Pens parti har blivit det största arbetarpartiet i Frankrike, Jospin har gjort fiasko och Göran Persson är oroad.

Nu tycks den högfärdiga eliten i Paris ha förstått att distansen mellan dem och alla de människor som känner oro har ökat katastrofalt. Den vardagsrasism som blivit följden måste diskuteras och motverkas, inte döljas, överallt, även i Sverige.

Kriminaliteten är inte mer utbredd bland invandrare, om man noggrant jämför mellan ungdomar som lever i liknande ekonomiska och sociala förhållanden. Invandrare ligger oss inte till last utan bidrar till den ekonomiska utvecklingen och så snart de får fotfäste är de lika skickliga och ambitiösa som andra, kanske mer.

Globalisering och öppnare gränser går för övrigt inte att hindra, däremot kan vi med politiska medel avgöra om den får bättre eller sämre konsekvenser.

Det är ju inte svårt att dra vettiga politiska slutsatser om solidaritet och alla människors lika värde. Det borde inte vara svårt att argumentera rationellt och avvisa fördomar. Men då måste man intressera sig för den reformverksamhet som så många nu tycker bara är tråkig politik.

Och då gäller det att ta till sig fakta och inte bara gäspa och säga att all politik bara är samma skit.

Rösta på demokraterna.

Gunnar Fredriksson