Ja må hon leva bland stjärnorna
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-08
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Mormor är död. Jag satt på restaurang när mamma ringde och berättade. Det var på min födelsedag, som samtidigt blev mormors dödsdag. I 52 år var hon min mormor, och hon blev nästan dubbelt så gammal. 99 år, närmare bestämt. Bra nära ett sekel.
Hundra år av utveckling. Hon föddes just som upptäcktsresanden Sven Hedin kom hem efter fyra års vistelse i Tibet. På hennes dödsdag konstaterades att en exploderande stjärna halvvägs genom det synliga universum är det mest avlägsna objekt som det mänskliga ögat kan urskilja.
Och allt däremellan. Två världskrig, 36 regeringar, en enorm samhällsförvandling som fördelade välstånd så det räckte till flera Mallorcaresor och en fin soffgrupp i mörkblå sammet.
Vi hade väldigt trevligt efter begravningen när vi träffades i huset som morfar byggde medan mormor lagade mat och langade dricka till kompisar som ställde upp och jobbade på kvällar och helger tills kåken stod klar. Den fick det stolta namnet Bergåsa.
Min morbror hade skrivit ihop en levnadsbeskrivning med stor värme och spännande uppgifter. Vi tittade på bilder och förstod vad morfar hade fallit för, på ångbåten upp längs Göta älv för alla dessa år sedan.
Tonåringarna runt bordet häpnade när tidsperspektiven klarnade. Hon föddes nittonhundranie! Det var ju långt innan ens första världskriget. Det är ju helt sjukt!
Helt sjukt var det också sedan demensen slog till. Först tyckte vi mest att hon var lite glömsk, men snart skoningslöst påverkad av en sjukdom som skapade förvirring och rädsla.
Det är femton år sedan hon visste vem jag var när vi drack kaffe i hennes lilla rum. Min mamma och morbror turades om med täta besök på sjukhemmet. Jag var hos henne alltför sällan. Hon hade uppskattat min hand i sin. Hennes hud var säregen med djupa fåror men en mjukhet jag inte kan jämföra med något annat.
Förutom att hon gav mig Beatles ”Help” i julklapp: mina bästa minnen utspelas mycket i hennes goda kök. Risgrynsgröt med blåbärssoppa. Kalvkött med dillsås. Tekakorna med ost eller kalvkorv. Vaxduken. De blommiga klänningarna med ett förkläde i ett mönster som skar sig. Fast på den tiden var man inte så noga med såna saker.
Mormor är död. Hon blev nästan hundra. Ja må hon leva. Nånstans där uppe bland exploderande stjärnor halvvägs genom det synliga universum.