Tjuvkik i Görans dagbok år 2008
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-09-19
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Onsdagen 18 september 2008: Kära dagbok, i?dag är det två år sedan jag slutade som statsminister. Tänk, det känns som alldeles häromdan.
Om jag blundar kan jag fortfarande erinra mig känslan när jag förstod att det barkade käpprätt åt skogen. Det var ju dit jag längtade!
Men först skulle jag bli syndabock. Inte Danielsson, inte Freivalds, inte Ulvskog, inte någon av dom andra som klantat till det på riktigt.
Det var bara mitt fel att vi förlorat. Alla pekade på mig, skyllde på det ena efter det andra.
Vi brydde oss för lite om jobben, sas det. Men herregud, livet måste ju vara mer än bara jobb. Det finns ju korsord, det tycker jag är kul. Eller rotnetto. Jag kan sitta i timmar och räkna på avkastningen.
Arrogant ledarstil, sa dom. Som om jag kan rå för att jag har naturlig pondus. Det får man faktiskt om man tvingas ta kraftfulla beslut för att ta Sverige ur krisen. Och det där tjafset om att jag pekar med hela handen – vad skulle jag annars peka med? Foten, eller?
Sen hackade dom på mitt hus, utan någon respekt för mitt privatliv. Dom kallade det för en herrgård fast det egentligen är ett corps de logis. Dom tyckte att det var för stort men jag tror inte att många journalister vet vad 190 hektar betyder. Och herregud, jag är ju stor. Hade dom tänkt att jag skulle få plats i en vanlig tvårummare?
På tal om avundsjuka så hade vi Björn Rosengren och Helena på middag i helgen. Dom hade kört ner från sin kåk i Mälaren (som är en riktig herrgård). Vi var ute och plockade kantareller, och åt en riktigt härlig höstmiddag med ett par flaskor Pomerol som Björn fått av Jan Stenbeck en gång i tiden. Perfekt jordbruksprodukt, faktiskt.
Björns Jaguar var som vanligt skinande blank. Min Range Rover är tvärtom, lerig och dan. Jag tycker det ska synas att man bor på landet och förresten klarar jag inte att vaxa bilen just nu. Har fått problem med höften igen. Ska ringa och boka en operation i morgon. Vårdköerna är ju inte så farliga längre.
Nej, nu ska jag ta mig en tupplur. Det är sånt man kan unna sig när man råder över sin egen tid. Jag brukar lägga mig en stund framför tv:n, men bara en stund. Måste vara alert när Anitra kommer hem från jobbet. Hon är konsult hos en privat entreprenör i vinbranschen. Mycket resande.
Hon är lite stel i nacken
ibland, men det brukar lätta efter en stund i bubbelbadet. På det hela taget har vi det bra på äldre dar. Det tycker jag att vi ska ha, vi som byggde Sverige.