Putsa dina skor – mitt råd till dottern
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-10-25
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Först en rekommendation baserad på lika delar sunt förnuft och militärens sjukvårdsutbildning:
Det säkraste sättet att slippa smittas av fågelinfluensan är förmodligen att undvika närkontakt med trycksvärta och att tvätta ögonen efter exponering av etervågor, så kallad television.
Sen raskt över till framtiden. Den ligger utbredd på köksbordet när jag kommer hem. Hela bordet är fullt av illustrerade yrken och dramatiserade drömmar. Det är dottern som ska hitta en ingång till vuxenvärlden med hjälp av en uppsjö broschyrer från olika gymnasieskolor. Hon har lagt dem i högar med ja, nej och kanske.
Jag bläddrar. Vissa är lyxigt tryckta i fyrfärg, en annan kör sobert i silver och svart och en tredje efterliknar Se & Hör. Men de flesta är svenskt stenciltaffliga och lite gripande i sin vädjan: Kom till oss och ha jättekul.
Kom till oss och jobba med media. Kom till oss, sjung och dansa. Kom till oss och lek med datorn.
Skolorna som lockar med klassiska kunskapsämnen och bildningsromantik är lätt räknade. Därför har de flesta också hamnat i nej-högen. Men jag är ändå inte särskilt orolig. Hon går grundligt till väga, och det är en god indikation. Hon vet också - vid det här laget - vad hennes föräldrar tutat i henne i form av yrkesvägledning. Nämligen följande:
Lär dig läsa och läs mycket. Lär dig skriva och gör det ofta. Lär dig engelska (och helst ett språk till). Lär dig säga tack. Lär dig hantera pengar. Lär dig vanligt hyfs. Lär dig hur samhället fungerar. Håll skorna putsade och ha roligt så ofta du kan utan att det skadar någon annan.
Sen spelar det nog ingen större roll om hon väljer gamerlinjen på passionsgymnasiet eller hippologiprogrammet där man växlar mellan stall och skolbänk.
Nej, då är jag mer orolig för amerikanarna. De håller på att blogga sig tillbaka till stenåldern. En undersökning påstår att en fjärdedel av den amerikanska arbetskraften läser bloggar på jobbet, i en utsträckning som motsvarar 2,3 miljoner heltidstjänster.
Själva äter vi godis för nio miljarder om året, en tusenlapp per person. Kan det verkligen stämma? Jag trodde det var mycket mer. Det märks att vi rasar på välståndsligan.
Till sist: en skåning blev biten av sin skallerorm och fördes med ambulans till akuten där han behandlades med serum. Vad är det för snack om att sjukvården är i kris?