Lyssna och njut av ”Mr Bojangles”

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är fortfarande sommar. Parken grönskar där morgonsolen silar genom grenverket, och utan förvarning börjar mitt inre att gnola på ”Mr Bojangles”. En stund senare är jag närmast maniskt uppfylld av sången. Jag dansar in på jobbet, steppar igång min arbetsdag.

Om UNESCO:s världsarv omfattade låtar så skulle ”Mr Bojangles” vara på listan. Den skrevs av Jerry Jeff Walker för exakt 40 år sedan. Chansen att detta jubileum uppmärksammas är dessvärre minimalt. Så fungerar inte världen. Men så fungerar jag.

”Mr Bojangles” är en av de där låtarna som i all sin enkelhet beskriver något så stort att vi knappt kan omfatta det med våra begränsade mänskliga resurser. ”My way” är en annan. ”The boxer” är en tredje och ”In the ghetto” ytterligare en. Jag kunde lika gärna ha nämnt ”Over the rainbow” eller ”September song”.

Eller varför inte en nutida klassiker som ”Come away with me”? Eller ”Alice” med Eldkvarn.

Ni vet vad jag menar. Det handlar om låtar som får en att stanna upp även om man fortsätter gå. Låtar som står upp när det blåser. Låtar som blir länkar i en lång kedja som i sin tur bildar ett soundtrack till ett liv. Låtar om luggslitna luffargubbar som kan tala för oss alla.

Jag vet att jag flummar nu, men det är meningen. Allt kan inte handla om orkaner eller tyska mördare eller lågkonjunktur. Det måste finnas ett utrymme för ”Mr Bojangles”, annars är livet meningslöst.

”Mr Bojangles”. Det måste ha varit 1972 som den dansade in i mitt liv, för Sammy Davis Jr:s version är den första jag minns. Svartvit tv fortfarande, men det gjorde inget för det bidrog till stämningen. Ljussättningen var suggestiv. Sammy hade en hatt som han tiltade hit och dit. Och han dansade.

Sammys version är fortfarande en av de bästa tolkningarna av ”Mr Bojangles”. Om ni söker på YouTube så dyker Robbie Williams plagiat upp först, men scrolla nedåt så hittar ni guldet. Klicka och njut.

Bland ”Mr Bojangles”-forskare anser de flesta att Sammys version är den definitiva, och det finns i sanning inte mycket att klaga på. Kanske aningen för mycket cocktail för min vanliga smak, men?…?nä, den är magnifik.

Lyssna på ”Mr Bojangles” och njut av hur stor människan kan bli när hon sätter den sidan till. Jag lovar, det är det bästa du kan göra i dag.