Betyg i ettan är en skenmanöver
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-20
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Min åttaåring var både upprörd och ledsen. Han hade varit på födelsedagskalas på det digitala spelhuset där kompisarna jagat varann med laservapen. Nu skulle de få veta vem som vunnit över vem.
Hans resultat var inget vidare. Men det som sved var det hånfulla omdöme som utdelades. ”Have you even seen a gun?” spottade resultatmaskinen fram. Har du ens sett ett vapen?
Nej, han har aldrig sett ett vapen – och jag kan inte förstå hur det kan hållas emot honom, som om det vore löjligt att en åttaåring i Sverige inte sett ett vapen.
Detta bara som en liten ingress till dagens egentliga ämne, nämligen betyg redan i första klass.
Skolminister Jan Björklund har nu gett frikort åt alla skolor som vill sätta betyg på sina sjuåringar. Det innebär inte (ännu) att alla skolor gör så, men många rektorer kommer säkert att manifestera sin dådkraft genom att sortera och betygsätta barn som alldeles nyss rest sig ur sandlådan.
Jag är en stor vän av ordning och reda, lärande och fundamentala baskunskaper redan i tidig ålder. Att barn och ungdomar utbildas för att bli nyttiga samhällsmedborgare tycker jag också är tämligen självklart, liksom att alla ska kunna uppföra sig.
Ändå menar jag att allt det här snacket om betyg från första klass, hårdare disciplin, ordningsbetyg, kvarsittning, hemanmärkning och liknande är en skenmanöver för att kamouflera ett stort misslyckande – nämligen skolans oförmåga att skapa lust kring lärande. Skolans otakt med sin samtid. Skolans ovilja att själv lära.
Bo Rothstein heter en professor som skrev en klok debattartikel i GP häromveckan.
”Det är inte sociala anpasslingar som behövs på den framtida arbetsmarknaden utan individer som vågar ifrågasätta invanda sätt att tänka och är kritiska mot etablerade strukturer. Detta kräver ett inte obetydligt mått av olydnad och oordning.”
Man behöver knappast vara professor för att ifrågasätta hetsen i denna fråga, som jämfört med andra ämnen närmast framstår som en struntsak. Det räcker att man tänker lite längre än vad linjalen räcker. Ordning och uppförande är bara effektivt för den som vill odla utslagning och resignation. Inga barn blir bättre av att framställas som sämre.
Och om Mona Sahlin vill börja sin nya partiledarbana med en enkel match så ligger bollen på straffpunkten. De flesta av oss inser förmodligen att färden framåt inte kan gå via femtiotalet.