Sudoku gör folk till asociala fåntrattar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-13
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är något sjukt över hela den här sudoku-grejen. Människor man trodde var helt normala har plötsligt förvandlats till inkrökta och asociala fåntrattar som sitter i trans och tuggar på blyertspennor så flisorna ryker.
Kan det verkligen vara meningen med livet?
Självklart inte. Det är bara ytterligare en grej, en pryl, en fluga, en trend eller vad tusan man nu ska kalla det. Varför inte en epidemi? Om jag har förstått saken rätt så sveper sudoku som värsta fågelinfluensan över jorden.
Jag satt på ett flygplan häromdan. Det var en flight på lite över två timmar. Mannen i sätet bredvid var en sudoku-slav. Från start till landning satt han och stirrade på rutorna, tuggade på pennan och plitade ner en siffra för att ögonblicket senare sudda bort den och sedan skriva samma siffra i en annan ruta.
Inte ens när vi skulle äta vår lilla cellofanmiddag och dricka en souvenirflaska rödvin kunde han bryta förtrollningen. Han måste bara lösa sitt kluriga kryss.
Varför? Jag övervägde att fråga, men valde att låta honom löpa. Det kändes som att jag skulle få en trubbig blyertspenna i ögat om jag störde.
Hur det gick till vet jag inte, men plötsligt finns sudoku överallt. I varenda tidning, från dagspress till lilla lantisbladet, från Aftonbladet till Året Runt, på nätet, i mobilen och inte minst i bokform. En pocketbok med hundratals kryss lär vara en av sommarens storsäljare. En bok utan bokstäver, en inrutad tillvaro som människor betalar för. Sjukt var ordet.
Medan jag ser släkt och vänner gå ner sig i träsket funderar jag alltmer på lösningen. Varför är det så populärt? Svaret är lika enkelt som skrämmande:
Man behöver inte kunna någonting för att lösa ett sudoku. Man behöver inte ha ens de mest elementära kunskaper i geografi, inte kunna en enda litterär referens, inte en förkortning, inte en synonym - som i vanliga korsord.
För att lösa ett sudoku räcker det att man kan räkna till nio. All övrig bildning är överflödig.
Personligen rör det mig inte i ryggen om han på planet fortfarande sitter och tuggar på sin blyertsstump. Men jag tycker det är lite ledsamt när så många gör så lite vettigt med sin tid och sina liv.
Men för all del, vi lever i den friaste av världar. Tugga på ni bara - fast skyll inte ifrån er när ni får sparken, blir skilda eller hamnar på psyket.