Lustmordet på Reinfeldt är groteskt
Det lustmord som pågår av Fredrik Reinfeldt, den mest framgångsrike M-ledaren genom tiderna, är groteskt.
Moderaterna borde försöka lära sig något av honom i stället.
Fredrik Reinfeldt var svensk statsminister i åtta år och partiledare i elva. Det var en mycket framgångsrik tid för både honom och hans parti, faktiskt den mest framgångsrika sedan Sverige blev en demokrati.
De var blygsamt mindre än Socialdemokraterna. De var regeringens dominerande parti. De kunde förverkliga mer av sin politik än vid något annat tidigare tillfälle.
Ur moderat synvinkel borde perioden Fredrik Reinfeldt alltså vara något som partiet skulle drömma sig tillbaka till. Men icke.
I stället pågår ett lustmord på den förre partiledaren. Det koncentreras till den dåvarande regeringens flykting- och migrationspolitik som i efterhand som bäst kallas för oansvarig.
Jag inser att det finns politiska skäl för att distansera sig från den förda politiken. Flykten av väljare till SD och avsaknaden av opinionslyft föder en desperation som i sin tur leder till oortodoxa åtgärder.
Men vanlig hederlighet kräver att man tar sitt ansvar. Med undantag av förre migrationsministern Tobias Billström (M), som höjde rösten mot den generösa flyktingpolitiken redan under förra mandatperioden, var det ingen som offentligt tog avstånd från den tidens regler.
Tvärtom, de flesta ägnade sig åt motsatsen, att hylla den humanistiska stormakten Sverige som förde en av världens mest generösa flyktingmottagande.
Men när 163 000 personer vällde in över gränsen under ett år var den inte möjlig att upprätthålla. Kartan ritades om, verkligheten såg inte längre ut som den hade gjort.
Att det kräver nya beslut är inte konstigt. Det borde inte ens vara några problem för en rakryggad politiker att erkänna det.
Men i stället för att göra det så skjuts giftpilarna av mot Fredrik Reinfeldt. Bågskyttarna låtsas för det mesta som om de hela tiden haft en annan uppfattning men aldrig fick gehör för den. Först nu har de fått som de velat.
Det är ett ynkligt skådespel. Det Moderaterna snarare borde ägna sig åt är att söka efter det som Fredrik Reinfeldt gjorde rätt. Hur kom det sig att Alliansen under ledning av Reinfeldt kunde vinna valet mitt i brinnande högkonjunktur och en BNP-tillväxt på 4,7 procent. Svaret är inte bara att väljarna var trötta på Göran Persson (som de sedan slöt till sitt hjärta igen).
Det borde Moderaterna ägna sig åt i stället för att skada Fredrik Reinfeldts eftermäle. Det skulle nämligen kunna ge någon form av utdelning. Den nuvarande strategin har än så länge inte gett några vinster.