Därför kan Netanyahu tvingas backa
De hundratusentals demonstranterna kan Israels ledare möjligen ignorera.
Men när sprickor visar sig inom hans egen regering och i hans eget parti så tvingas Benjamin Netanyahu backa.
Han går med på att pausa viktiga lagförändringar men ingenting tyder på att premiärministern gett upp eller att protesterna kommer att upphöra.
Spiken i kistan för Netanyahus planer var när han sparkade försvarsministern Yoav Gallants efter att han krävt att Netanyahu skulle frysa planerna på juridiska reformer. Gallant satte fokus på den allra ömmaste punkten i premiärministerns försök att rubba maktbalansen mellan Högsta domstolen och politikerna.
Om Netanyahu inte ens har hundraprocentigt stöd för sina planer i sin egen regering och i sitt eget parti blir det omöjligt för honom att få igenom de juridiska reformerna i sin nuvarande form.
Netanyahus regering, den mest högerextrema i Israels historia, har bara fyra rösters övervikt i det israeliska parlamentet, Knesset.
Efter Gallants avgång var det två av ledamöterna i Likud, premiärministerns eget parti, som också krävde att reformplanerna skulle läggas på is.
Med tanke på den protestvåg och det kaos med omfattande strejker som just nu sveper över Israel är det inte osannolikt att ytterligare Likud-medlemmar vägrar att rösta ja till förslaget. I så fall är Netanyahus planer dödsdömda.
I ett tal ikväll gick Netanyahus med på att skjuta på reformerna till i maj för att inte ”slita sönder landet”. Under tiden tänker han förhandla med oppositionen.
Det lär knappast räcka för att tillfredställa de hundratusentals människor som protesterar runtom i Israel och som vill sätta stopp för reformerna, inte bara skjuta på dem. Möjligen kan det dämpa protesterna.
Försvarsministerns avgång riktade sökarljuset mot Netanyahus personliga akilleshäl.
Ett av Gallants huvudskäl till att motsätta sig Netanyahus reformer är det starka motstånd som finns inom de väpnade styrkorna mot planerna. Rader av höga officerare, piloter och andra militärer har de senaste veckorna hotat med att vägra försvara landet ifall Netanyahu minskar HD:s makt med motiveringen att de inte vill försvara en diktatur.
Gallant anser att Israels riskerar att hamna i ett läge där landet framstår som svagt och sårbart och därför öppet för attack från sina fiender i regionen.
Men inte ens det verkade Netanyahu lyssna till. Vilket fått många att dra slutsatsen att det är viktigare för Netanyahu att få stopp på den korruptionsrättegång som pågår mot honom än att försvara landets säkerhet.
För en israelisk premiärminister är bara misstanken att han sätter personliga fördelar framför landets bästa en oerhört allvarlig anklagelse.
Netanyahu har sig själv att skylla för att han har hamnat i den här situationen.
Efter det senaste valet i slutet av förra året valde han att bilda regering med landets mest högerextrema partier. Partier som normalt stått för långt ut på ytterkanten för att komma ifråga för ett samarbete.
Nu har Netanyahu blivit extremisternas gisslan. Hans maktinnehav bygger på att han låter dem få igenom sina hjärtefrågor som att bygga fler judiska bosättningar på den av Israel ockuperade Västbanken, ta i med hårdhandskarna mot palestinierna och garantera att ortodoxa judar slipper göra militärtjänstgöring av religiösa skäl.
Nu hotar flera av dessa ministrar att avgå om Netanyahu inte driver igenom minskningen av HD:s makt, som en förutsättning för att kontroversiella politiska beslut ska överleva domstolens granskning.
Israel brukar - med visst fog - hävda att man är Mellanösterns enda demokrati. Nu fruktar en överväldigande del av det israeliska folket och en stor del av landets juridiska expertis att Netanyahus reform hotar demokratin och att Israel är på väg att bli ett nytt Ungern eller Polen.
Israel saknar en skriven grundlag. HD:s uppgift har därför varit att balansera politikernas makt genom att granska hur deras beslut stämmer överens med mänskliga rättigheter och demokrati.
Detta har irriterat politiker som Netanyahu eftersom det lagt begränsningar för hur långt de kunnat gå när det gäller exempelvis behandlingen av palestinierna och utbyggnaden av judiska bosättningar.
Netanyahus reform innebär att Knesset i fortsättningen kan vifta bort HD:s eventuella invändningar genom att med en enda rösts övervikt rösta mot HD:s utslag. Politikerna ska också få ett mer direkt inflytande över hur domarna utses.
Även om Netanyahu nu tvingas till en reträtt är det inte troligt att han helt skrinlägger planerna. Snarare handlar det om att försöka hitta någon form av kompromisslösning för att rädda sig kvar vid makten. Vilket inte blir lätt.
Demonstrationerna i Israel har pågått i 12 veckor. De har varit på en aldrig tidigare skådad nivå och pekat på hur delat det israeliska folket är. Netanyahu valdes till premiärminister trots att väljarna vet att det pågår en korruptionsrättegång mot honom.
Israel president Isaac Herzog har varnat för att polariseringen kan leda till inbördeskrig.
En farhåga som fick nytt bränsle när högergrupper uppmanade sina anhängare att attackera de som demonstrerar mot Netanyahu.
Men innan dess får vi troligen se ännu en regeringskris. Israel har haft val fem gånger på mindre än fyra år. Den turbulensen säger något som situationen i ett land.
