Dean Martin tillbaka - i svensk tappning
M
annen i smoking och kråsskjorta smuttar lite från whiskyglaset, tar mikrofonen och väntar in publikens fulla uppmärksamhet innan han förklarar att han bor på Sjöfartshotellet strax intill.
Ni vet själva hur det är när man bor på hotell, säger han på engelska, med den världsberömde artistens självsäkra humor. Häromkvällen var det en kvinna som bankade på min rumsdörr i 45 minuter - utan att lyckas komma ut.
Det är Dino Crocetti som står på scenen och drar slitna Vegasvitsar mellan låtarna.
Men det är inte den riktige Crocetti, mannen som blev en levande legend med artistnamnet Dean Martin. Nej, den killen är död och begraven. Det här är en lång kille som heter Niklas Sojde och sjunger i den helsvenska orkestern The Dean Martin Experience.
Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Men detta är är faktiskt sant. The Dean Martin Experience.
Orkestern började som en trio. Jag råkar känna pianisten och han framhåller gärna att de spelade Dinos låtar redan innan Dino dog, vilket tydligen ska uppfattas som genuint på något sätt.
Nu har trion vuxit till oktett. Åtta synbarligen normala killar, familjefäder och skattebetalare med hederliga jobb " hur hänger det ihop? Duktiga musiker är de också. De står på scenen på Mosebacke och låtsas att de är Dean Martin och hans orkester. Och tro det eller ej, salongen är fullsatt av människor i blandade åldrar som jublar åt paraden av musikaliska örhängen.
That"s amore!
Den riktige Dean Martin var ett fenomen som man inte beskriver i en enkel refräng. Jag har själv aldrig haft någon djupare relation till honom eller hans verk, men jag vet följande:
Dino Paul Crocetti föddes i Steubenville, Ohio, den 7 juni 1917 och dog i Beverly Hills på juldagen 1995. Han inledde sin musikaliska karriär med att spela trummor i den lokala scoutkåren.
Sedan han hoppat av skolan tog han diversejobb på bensinmack, på stålverk, som skoputsare och spritlangare. Detta var under depressionen och unge Dino livnärde sig på vadslagning och delvis som boxare - "Kid Crochet" fick tio dollar per match. Han blev dessutom tidigt skicklig croupier och kortspelare.
Det sägs att några av hans kompisar tvingade honom att sjunga på en scen 1934. Resten är - som det brukar heta - historia. Dean Martin samarbetade länge med komikern Jerry Lewis, medverkade i 51 filmer, hade en egen tv-show i nästan två decennier och framför allt: sjöng in hundratals låtar på allt från 78-varvare till cd-samlingar.
Han var gift tre gånger, fick många barn, blev rik, tittade djupt i glaset och bidrog till att ge Las Vegas ett ansikte. Men, åtminstone utåt tycks han ha hållit på den enkla stilen:
"Look, I sing a song. If it"s a hit, beautiful. If it isn"t we try again. Why make it complicated?" (Kolla, jag sjunger en låt. Om den slår, vackert. Om inte så försöker vi igen. Varför krångla till allting?).
På det okomplicerade viset knep han förstaplatsen på USA-topplistan från The Beatles med "Everybody loves somebody sometimes".
Fråga mig inte hur det gått till, eftersom jag inte har en enda skiva med Dean Martin, och aldrig brytt mig. Vi gillade Hendrix och Stones och Cream på den tiden. Men när man sitter där på Mosebacke och lyssnar på The Dean Martin Experience och tycker att idén att leka Dean Martin känns nästan lika flummig och sinnessjukt skruvad som "Sikta mot stjärnorna" i TV 4, så känner man ändå igen varenda låt. De är amerikanska och smöriga och romantiska, men de flesta är bra.
Där finns dessutom en självdistans och brist på pretentioner som gör evenemanget riktigt festligt.
Det skulle aldrig fungera om de gjort samma sak med min barndoms idoler. Vilket kan förklaras av att Dino Crocetti, spelat eller ej, faktiskt lyckades driva med sig själv och sin egen image. Den begåvningen är inte alla artister förunnad.