Zelenskyjs dröm om Nato förblir en dröm
Resultatet av president Volodymyr Zelenskyjs diplomatiska storoffensiv den senaste tiden är magert.
Han har vare sig fått några löften om ett snart medlemskap i Nato eller klartecken att använda västvapen mot mål långt inne i Ryssland.
Några tecken på Zelenskyjs tilltagande desperation och det prekära läge Ukraina befinner sig i.
En av punkterna i den fempunktsplan för fred som Zelenskyj rest runt och gjort reklam för är en omedelbar inbjudan att bli Nato-medlem. Han försökte nyligen sälja in den till både Joe Biden, Kamala Harris och Donald Trump i USA. Och i förra veckan till EU:s ledare vid toppmötet i Bryssel. Samt till den nye Nato-chefen Mark Rutte.
– Vår soldater kämpar vid fronten med vapen från Nato-länder, slog Zelenskyj fast när han stod sida vid sida med Rutte i Nato-högkvarteret i Bryssel.
– Det vore fel att lämna Ukraina utanför alliansen när vi i praktiken redan är en del av Nato.
Men gensvaret från USA och Europa har varit tämligen ljummet.
Zelenskyjs dröm om ett Nato-medlemskap i närtid är och förblir just en dröm.
Nato är helt enkelt inte redo att släppa in ett land som befinner sig i krig med Ryssland. Särskilt inte som Ryssland för närvarande ockuperar 20 procent av Ukrainas territorium.
I praktiken skulle ett medlemskap i dag innebära en skyldighet för Nato att ingripa mer direkt på Ukrainas sida i kriget. Som medlem skulle Ukraina omfattas av musketörsparagrafen. Den som säger att ett angrepp mot ett Nato-land är ett angrepp på hela Nato.
Natos inställning har hela tiden varit att hjälpa Ukraina så mycket det går men utan att Nato dras in direkt i kriget. En utveckling som president Joe Biden flera gånger varnat för skulle kunna vara inledningen på ett tredje världskrig.
Av samma anledning har USA, Tyskland och Storbritannien ännu en gång vägrat ge klartecken till Ukraina att använda deras vapen för att skjuta mot militära mål långt inne i Ryssland.
Nato upprepar ständigt att Ukraina har rätt att försvara sig även genom att attackera på ryskt territorium. Men uppenbarligen inte för långt in i Ryssland med hjälp av Nato-vapen.
Det handlar om ryska flygbaser och ammunitionsdepåer som används för attacker mot skolor, bostadshus och kraftverk i Ukraina.
Men stormakterna i Nato vill ändå inte låta Ukraina attackera ryska mål med Nato-vapen av rädsla för att det ska korsa Putins röda linjer och i värsta fall utlösa en rysk attack med taktiska kärnvapen i Ukraina.
Det innebär att Ukraina får fortsätta kämpa med delvis bakbundna händer. Man har kapaciteten att slå till långt inne i Ryssland men får inte använda den.
Det följer ett känt mönster där västvärlden hela tiden tvekar inför att trappa upp sitt stöd men till slut gör det. Men den här gången verkar man ha nått en gräns.
Den sammanfaller tyvärr med vissa ryska framgångar på slagfältet. Ukraina tvingades nyligen dra sig tillbaka från staden Vuhledar som man kämpat hårt för att hålla ända sedan början av kriget. Även i det strategiskt viktiga Pokrovsk retirerar de ukrainska styrkorna bit för bit.
Det är inte så att de ryska trupperna rusar fram men bit för bit äter de sig längre och längre in i östra Ukraina. Snart får de kanske hjälp av tiotusentals soldater från Nordkorea.
Med sin fempunktsplan har Zelenskyj försökt vända ett svårt läge till en strategisk fördel. Presidenten inser att den enda som tjänar på ett långvarigt krig är Putin. Därför vill han få till förhandlingar med Ryssland medan Ukraina fortfarande har någon form av trumfkort i det territorium man ockuperat i Kursk inne i Ryssland.
Men nya ukrainska framgångar på slagfältet skulle kräva att väst och Nato är beredda att öka hjälpen i ett läge då alltfler länder i väst i stället tvekar om hur mycket de ska stödja Ukraina.
Värst av allt i ett läge då det bara är några veckor kvar till presidentvalet i USA. Vinner Trump innebär det sannolikt en helt ny spelplan. En spelplan som i ännu mindre utsträckning kommer att vara till Ukrainas fördel.
Så trots allt vackert tal om att väst kommer att stötta Ukraina så länge det behövs så blir Zelenskyjs läge alltmer desperat.
En ny vinter står för dörren hos en alltmer krigstrött befolkning. Ukrainarna har trots det en stark motivation att fortsätta försvara sig.
Frågan är hur stark motivation som Nato och väst har.