Att inte ha lust är ett tecken på fattigdom – hur rika vi än må vara
Sex är en av samhällets grundläggande aktiviteter, dessutom en som de flesta tycker är lustfylld. Eftersom vi lever i historiens rikaste samhälle borde vi ha mer sex och ett rikare samliv. Vi behöver ju inte gå upp i ottan för att jaga.
Men samlivet är allt torftigare.
Det går inte ihop, eller borde inte gå ihop.
Ännu märkligare blir det om man betänker att vi har uppnått en ekonomisk nivå som tänkare för inte länge sedan betraktade som en utopi. Bara produktivkrafterna utvecklades tillräckligt skulle människan befrias och ägna sig åt lustfyllda aktiviteter – jakt, fiske, poesi – spådde Marx. Möjligen tänkte han på sex också.
Samhällsforskaren Christer Sanne har skrivit en intressant bok som heter ”Keynes barnbarn”. Sanne påpekar att konsumtionen i Sverige har tredubblats på 50 år. Vi har fått det bättre materiellt men har inte blivit lyckligare, enligt studier som Sanne hänvisar till.
Titeln på hans bok syftar på en essä av John Maynard Keynes, en av 1900-talets viktigaste ekonomiska teoretiker. ”Ekonomiska möjligheter för våra barnbarn” heter essän som publicerades 1930.
Kampen för tillvaron – föda, skydd – har präglat människans existens sedan historiens början. Den moderna ekonomin med dess maskiner har inneburit den största förändringen för människan under hennes existens. Keynes skrev att den allt snabbare ekonomiska utvecklingen skulle det göra det möjligt för framtidens människor att lägga sin energi på annat än att skaffa mat för dagen.
Keynes spådde att vi står inför nya utmaningar. Hur ska vi fylla vår tid? Hur ska vi göra vår tillvaro meningsfull?
Arbete tre timmar om dagen är nog för att tillfredsställa gamle Adam i de flesta av oss! hojtade Keynes klämkäckt.
Framtidens människor är vi.
Vi är befriade från oket.
Keynes resonemang utgick från att samhället skulle skötas förnuftigt, till exempel att arbetet skulle fördelas någorlunda jämnt, inte att några skulle slita ihjäl sig medan andra lodar omkring utan att ha något vettigt att göra.
Vårt allt torftigare sexliv är ett symtom på att fattigdomen kan öka parallellt med rikedomen. Vi har mer prylar men det allt armare känslomässigt.
Av detta ska man inte dra slutsatsen att fattigdom innebär ett rikt andligt och emotionellt liv. Däremot vill jag påstå att Aftonbladets undersökning bekräftar tesen att vi tycks nå en maximal lyckonivå när våra materiella behov är tillfredsställda och omständigheterna runt oss är trygga. Det som följer är blott mer prylar.
Sexundersökningen visar att samhället inte är organiserat för människor utan för konsumtion.