Klokt att välja in jurist i Svenska Akademien
Eric M Runesson har en gedigen bakgrund
Det var lika klokt som väntat att Svenska Akademien återupplivade traditionen med en jurist på stol nummer 1.
Eric M Runesson, justitieråd i Högsta domstolen, behövs för att ordna upp röran i den dysfunktionella församlingen och förhindra framtida dumheter.
När Sten Rudholm, tidigare bland annat Justitiekansler och president i Svea hovrätt, avled 2008 bestämde sig Akademien för att tänka i nya banor.
Ända sedan 1931 hade en jurist suttit på traditionstyngda stol nummer 1, men nu valdes författaren Lotta Lotass in.
Frågan är om det senaste årets åsidosättande av regelverk och tvivelaktiga förfaranden hade undvikits om en jurist med auktoritet hade varit en av ledamöterna.
Jag tror det. Jag tror att vi hade sluppit bevittna en hel del av intriger, kaos, halvhjärtade avhopp och pinsamma utspel om någon som envist åberopat statuterna funnits på plats.
Valet av Runesson är symboliskt viktigt. Akademiens arbete med att återupprätta förtroendet kommer att bli mödosamt och att en jurist tillsätts skickar en signal om att skjortärmar kavlas upp.
Runesson tillsattes så sent som i somras som justitieråd i Högsta Domstolen. Men det innebär inte på något vis att han är en färsking.
Bakgrunden som advokat och professor i handelsrätt är gedigen och när han blev en av Sveriges högsta domare var det med motiveringen att han ingår i ”kretsen av landets främsta jurister”.
Runesson har dessutom på senare tid varit medlare mellan Akademien och Nobelstiftelsen, vars vd Lars Heikensten haft högljudda synpunkter på alla eländiga turer.
Genom att utse Runesson blidkas Heikensten i varje fall tillfälligt och Akademien köper sig lite tid.
Många har spekulerat i att en annan jurist, Fredrik Wersäll, skulle knipa stolen. Även denne herre, tidigare bland annat president för Svea hovrätt och riksåklagare, har ett synnerligen gediget cv.
Wersäll är dock numera riksmarskalk och med tanke på kungens ökade intresse för Akademiens förehavanden kan det ha bedömts föreligga någon slags jävsproblematik.
I stället blev det en affärsjurist som är expert på tvister, en kunskap som lär behövas i getingboet.
Gott så, även om det inte finns skäl att tro att Runessons verk ”Licens till patent och företagshemligheter i avtals- och kontraktsrätt” kommer att rusa på försäljningslistorna.