Högern låter som sossar med matsmältningsproblem
Samebyarna bör få ensamrätt till jakt och fiske, anser en statlig utredning.
Nonsens! Staten ska bestämma, dundrar högern i en reservation som doftar sämsta sortens socialdemokrati.
Inte minst med tanke på de starka känslor detta ämne väcker är det vådligt att inleda en text om en så här komplicerad fråga så förenklat som jag just gjorde.
Men låt mig få göra ett försök att göra en så hederlig sammanfattning jag kan av de egendomliga och märkliga turer som har följt sedan Girjas sameby för drygt tre år sedan vann över staten i Högsta domstolen.
I den domen lusläste justitieråden historiska dokument om samernas rättigheter på 1500-talet, konsulterade Magnus Erikssons landslag, åberopade ett brev från Gustav Vasa och kom fram till det är staten som enligt rennäringslagen avgör vem som ska få jaga och fiska inom Girjas område.
Ändå gavs samebyn den ensamrätten. Historiska omständigheter avgjorde. Urminnes hävd. Det har ju i alla tider varit samer som bestämt över markerna.
Domen ledde till ansenlig politisk och juridisk huvudvärk och en parlamentarisk kommitté tillsattes raskt för att reda ut om Girjas rättigheter även gäller andra samebyar och om det måste petas i lagen.
Renmarksutredningen har sedan dess start inte liknat någonting. Interna arbetsdokument har i tid och otid läckt till jaktpressen, det har stormats och bråkats och krävts att utredningens ordförande, Eric M Runesson, justitieråd i Högsta domstolen och ledamot i Svenska Akademien, ska tvingas bort från uppdraget.
Det blev också mer och mer uppenbart att Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas representanter i kommittén satt och suckade och surade över Girjas-domen.
När så ett delbetänkande härförleden presenterades bekräftades den högerpolitiska irritationen över att justitieråden på Riddarhustorget haft fräckheten att köra över staten.
I betänkandet bedöms andra samebyar i Lappland, inte överraskande, ha samma rättigheter som Girjas. Även byarna i Jämtland och Dalarna anses ha ett starkt skydd.
Men det är modesta förslag som läggs. På sikt bör samebyarna i och för sig få ensamrätten till jakt och fisk, men just nu ska det endast petas försiktigt i lagen, de avgörande frågorna skjuts till slutbetänkandet om några år, till dess behåller staten sin makt.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna reserverar sig dock mot samtliga förslag.
Alldeles enkelt är det inte att förstå vad de tre ledamöterna vill ha sagt, men det framgår att de tycker att det är förjävligt att den jobbiga juridiken begränsar politisk vilja.
Det är häpnadsväckande läsning.
Trion klagar över en ”förskjutning av den demokratiska makten från politiken till juridiken” och påpekar att om nu lagen ska ses över, så ska det vara för att minska samebyarnas rättigheter.
Att grundlagen dessbättre sätter gränser för politiken tycks inte bekymra herrarna det minsta.
All makt åt staten, vår befriare. Reservationen låter närmast som en parodi på en auktoritär gammal sosse med högt blodtryck och matsmältningsproblem.
Och vad hände med äganderätten, en av de viktiga principerna inom svensk borgerlighet? Den tycks inte gälla samerna i vart fall, den saken är klar.
Möjligen ska reservanternas klagosång ses som ytterligare ett tecken på hur lite deras politiska läger bryr sig.
Det var ju inte många dagar sedan som kulturminister Parisa Liljestrand, med ansvar för minoriteter i sin portfölj, meddelade att hon inte har tid att träffa Svenska samernas riksförbund i år.
Möjligen är reservationen ytterligare ett tecken på ett skifte vi bevittnar inom borgerliga partier, ett skifte där staten får större makt och individens frihet och rättigheter inskränks.
En sak är klar: högern är inte vad den har varit.