Den undermåliga degen som blev husmanskost

Det är en alldeles särskild kväll i Nyköping. Pizzabagaren Tony Gerasovski är trött men lycklig. Han står svagt framåtlutad över bänken och knådar ännu en pizzadeg.

Med jämna mellanrum tvingas han knuffa upp de moderna glasögonen som halkat ned över nästippen. Blicken är koncentrerad och ständigt riktad ned i pizzadegen som han bakar med sex olika mjölsorter. Varje sort har sina specifika egenskaper.

Det finns visserligen en vana i hans rörelser, men ingen leda.

Och om han vänder sig snett till höger kan han se segerpokalen bakom kassaapparaten.

Bakom Tony vankar pappa Danail. När han öppnade pizzeria Fazana 1978 var den Nyköpings första i sitt slag.

Nästan ingen minns nu, men pizzan mötte stort motstånd. Några år tidigare hade Svenska Dagbladet avfärdat den importerade maträtten som en undermålig italiensk pannkaka. LRF hade kampanjat för helsvensk mat.

Rädslan för den främmande maten hade också en stark underton av rasism. I Stockholm spreds rykten om pizzeriagäster som fått råttben i halsen, det sades att pizzabagare hade ertappats med hela kylboxar fulla av flådda råttor.

Mer än trettio år senare är pizzan svensk husmanskost och Fazana lika naturligt som livet självt på Östra kyrkogatan i Nyköping.

Och nu, denna kväll kommer gäster in genom dörren och utbrister: Grattis! Fantastiskt! Vi såg dig på teve!

Tony, tjugofem år, på det tjugosjätte, lyfter försiktigt blicken och tackar. Sedan kommer beställningarna.

Capricciosa verkar populärt.

Bredvid pizzerian ligger en kiosk.

Utanför hänger en löpsedel som bär Tonys namn och orden: Sveriges bäste pizzabagare!

I morse åkte han till Stockholm för att grädda pizza med Steffo Thörnqvist i TV4 Nyhetsmorgon. I kväll är han hela Nyköpings stolthet. Det kan snart vara glömt. Det kan vara över i morgon.

Men här och nu spelar det ingen roll, här och nu kommer det in en matgäst i svart skinnjacka och säger: vi är så stolta över dig!

Pappa Danail säger till kunden att det kanske är dags att lämna över pizzaspaden till sonen.

Skämtsamt men med ett stråk av allvar. De ler mot varandra. Lärjungen och mästaren. Det är en alldeles särskild kväll på pizzeria Fazana i Nyköping och ännu har ingen glömt.

Följ ämnen i artikeln