Rock´n´roll sätter sin prägel på allt
Slipper man fotboll om man slår av tv:n? Nej. Men det finns människor därute som tror att det är möjligt att skära bort fotbollen ur tillvaron. Skilja den från allt annat och lägga den åt sidan. Man hör dem ibland på de vanliga ställena: på bussen, på Ica, på tv. De klagar på att det just nu är fotboll överallt. Jämt. Hela tiden.
Underförstått är att det är extra mycket jobb för dem just nu. De måste skära mer och oftare, för att rensa bort all fotboll. Arbeta hårdare. Det är här jag tror de lurar sig. För hur mycket de än skär blir de inte av med fotbollen.
Det är som med rocken. Rock"n"roll, alltså. Kan man skära bort rocken?
Man kan ge fan i att köpa skivorna. Stänga av radion. Man kan strunta i nöjessidorna. Man kan sålla bort alla konsertaffischer på stan redan när de träffar näthinnan.
Men kan man skära bort rocken?
Nej. För nu har den funnits i femtio år. Åttioåriga tanter har levt med den sedan de var trettio. Och den är inte bara toner, rytmer och namn.
Om det inte vore för rocken skulle vi inte klä oss som vi gör. Jeans och läderpaj, visst. Men även kostymerna är rocksmittade. Byxor, mössor, jackor, skor. Rocken har satt sitt märke på alla plagg. Eller plagg, förresten, det är för smalt. Arkitekter ritar antagligen andra hus än de skulle ha gjort utan rocken. Heminredningen har sugit åt sig rock. Det finns rock"n"roll i köksmaskiner. Och hade rocken inte funnits hade vi talat annorlunda. Rocken har krupit in i vårt språk, i ord och uttryck, antagligen till och med i vår meningsbyggnad.
Någon envis antropolog, sociolog eller någotannatlog kan säkert bevisa att vi håller cigaretter - i den mån vi får hålla i cigaretter längre - på ett annat sätt än vi skulle ha gjort om inte rocken hade funnits. Att vi överhuvudtaget rör oss annorlunda. Kanske lagt oss till med andra ansiktsuttryck.
En del saker är på det sättet. De blir så stora att de slutar att finnas på ett visst ställe och börjar finnas överallt. Uppblandade, sammansmälta med allt annat. Omöjliga att skära bort.
Och här, alla fotbollshatare, är min hemska hypotes: fotboll är en sådan sak. Den finns inte bara i tv, i tidningen, i radion, i parken. Den finns i dig. Du blir aldrig av med den.
Vill du skrika? Skrik "SVERIGE!", så smälter du in.