Bob Dylan får aldrig ta emot Nobelpriset
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-10-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
I går kom den rättmätige litteraturpristagaren till Stockholm.
Bob Dylan gav konsert i Globen.
Svenska Akademiens aderton plaststolar lyste tomma på läktaren.
För Dylan är Dylan och litteratur är litteratur, och i Akademiens dammiga värld är det oförenligt. Att Dylan är en av den handfull konstnärer som påverkat flest människor under hela 1900-talet räcker inte. En krullhårig elgitarrpoet från USA kan inte få världens högsta litterära utmärkelse. Inte ens vid 64 års ålder och efter mer än fyra decennier av oavbrutet skapande.
Synd, annars finns det gott om skäl att belöna Dylan:
För hans arbete som, rikt på idéer och fyllt med frihetens ande och sökandet efter sanning, har utövat en vidsträckt påverkan på vår tid. Som i oräkneliga skepnader porträtterar outsiderns överraskande inblandning. Som i ett brett kulturellt perspektiv och med poetiska övertoner gestaltar tillvarons drama.
Eller varför inte för hans realistiska och fantasifulla skrivande, som kombinerar medkännande humor och skarp social uppfattningsförmåga.
Det där var motiveringarna för i tur och ordning litteraturpristagarna Jean-Paul Sartre, JM Coetzee, Wole Soyinka och John Steinbeck så som de formulerats av Svenska Akademien.
Till och med 1901 års formulering skulle gå att återanvända på Dylan: "Som uppskattning för hans poetiska skapande, som vittnar om hög idealitet, konstnärlig perfektion och en sällsynt kombination av både hjärtats och intellektets kvaliteter."
Så sa man om Sully Prudhomme. Den i dag så välkände världsförfattaren. Som påverkat så många av oss.
Nog om det. Innan vi skiljs åt måste vi tala om kyckling. Kyckling är vår tids svar på artonhundratalets potatis. Vart man än går för att mätta magen möts man av ett erbjudande om kyckling, kyckling, kyckling.
Den kommer att bli vår död. Inte på grund av campylobacter eller fågelinfluensan. Utan helt enkelt för att det är så fruktansvärt tråkigt. Vi kommer att dö av tristess.
Och till sist: näringslivssajten E24 rapporterar att försäljningen av Barbie-dockor gått ned med 18 procent. Otroligt att ett stort amerikanskt företag har så taskig omvärldsanalys. Dom verkar inte ens ha sett Paradise hotel. Idag ska man inte leka med Barbie. Man ska vara Barbie. Och äta kyckling. För det är fräscht.