Om du inte vill dö – bäst att vara rik
En dag försvinner marken under dina fötter.
Och du står där i splittret av vad du trodde var ett självklart liv.
Du har just fått veta att du har cancer. Det kan vara prostatacancer, bröstcancer eller något som har börjat växa i ditt huvud.
Och då kanske du tror att du har rätt.
Att du har rätt till en vård som alla andra.
Det har du inte.
Du tror säkert som de flesta av oss. Att det finns ett slags rättighetstänk. Att det finns en likhet inför lagen. Att alla patienter i Sverige har rätt till samma vård.
Att jag som är 60+ och bor här i utkanterna av Burträsk har rätt till samma dyra medicin och snyggt sydda ärr runt bröstvårtan som de unga, välbetalda kvinnorna i Stockholm city.
Det har du inte.
Sverige är ett av sju länder i Europa som ännu inte har någon patientlagstiftning. Det vill säga en lag som ger dig rätt att få en vård som alla andra.
Hos oss handlar det i stället om hur våra 20 olika landsting prioriterar.
Och vad de vill kosta på dig.
Men det handlar också om vem du är.
Var du bor. Vad du tjänar. Hur gammal du är. Och vilken utbildning du har.
Ett exempel:
Så här skiljer sig överlevnaden i fem år för kvinnor som har fått diagnosen bröstcancer:
Socialgrupp 1: 76 procent.
Socialgrupp 3: 34 procent.
Men vill du höra till de här överlevarna handlar det också om hur du tar dig fram. Hur välinformerad du är och hur du uttrycker dig. Och inte minst – hur skicklig du är på att själv ratta landstingets splittrade sjukvård.
Är det här rätt?
Är det rätt att vården inte är lika för alla?
Nej, svarar Stephan Tolstoy, ansvarig för företaget 2ndView och som i går inledde konferensen ”Sjukvårdens skyldigheter och second opinion” på Berns salonger i Stockholm. Politikerna har misslyckats att leverera det som de ska leverera. Det är en skam och alla vet att det är så. Du ska bli behandlad efter din sjukdom och inte efter vem du är.
En ny lag skulle styra upp det hela, menar Stephan Tolstoy.
En patientlag som sätter dig i fokus och som ger oss alla rätt till samma vård.
En lag som struntar i hur vi talar och vad vi tjänar.