Kronvittnen är en usel idé
Kronvittnen, trumpetar regeringen i ännu ett av alla dessa försök att visa handlingskraft.
Den som börjar hoppas på fler uppklarade gängmord kommer dock att bli besviken.
Ett egendomligt inslag i samtiden är den straffrättsliga trolleriföreställning som regeringen då och då bjuder in till.
En show som tycks bygga på föreställningen att väljarna saknar minne, då det lagförslag som plötsligt anses vara kraftfull socialdemokratisk politik bara några år tidigare avfärdades som populism då oppositionen viftade med samma kort.
Ett system med kronvittnen, det vill säga en möjlighet för misstänkta att komma lindrigare undan om de tjallar på sina medbrottslingar, är ett sådant exempel.
Det här har Sverigedemokraterna, Moderaterna och allt vad de borgerliga partierna nu heter tjatat förgäves om i åratal.
Men plötsligt stod Morgan Johansson i talarstolen.
– Detta innebär att det finns en möjlighet att sätta ner straffet om den tilltalade har medverkat i utredningen kring någon annans brott, förklarade justitieministern och såg nöjd ut.
Måtte nu ingen förstöra regeringens fredag med någonting så ofint som att påpeka att det redan finns en bestämmelse om att åtalade under vissa omständigheter kan belönas med rabatt på straff.
Varför inte börja med att använda den? Sedan införandet 2015 har möjligheten inte nyttjats i nämnvärd utsträckning.
Ett system med kronvittnen saknar för övrigt inte nackdelar:
Det kan exempelvis bli frestande att ljuga om en medbrottsling för att själv komma lindrigare undan.
Starkare individer i ett gäng kan utnyttja de svagare.
Enligt förslaget ska åklagare lämna ett förslag på påföljd. Men det finns inga garantier för att domstolen kommer att lyssna.
Lycka till med att sälja in en sådan deal till en gängmedlem som är livrädd för att tjalla.
Ett annat perspektiv är brottsoffrets. Det kan ju framstå som minst sagt stötande att någon av de skyldiga får lindrigare straff.
Bara cirka 20 procent av gängmorden klaras upp. Statistiken rörande den organiserade brottsligheten i övrigt är också dyster.
Väljare som hoppas att ett system med kronvittnen leder till nämnvärda förbättringar kommer sannolikt att förr eller senare känna sig lurade.
Domstolarna kommer nämligen att ha en skeptisk syn på misstänkta brottslingar som pekar ut andra och tillmäta sådana vittnesmål lågt bevisvärde.
Men det kunde ha varit värre. Det kan alltid vara värre.
Justitieministern ska ha en eloge för att han orkat stå emot kraven på anonyma vittnen.
Det är bara att fråga vilket land som helst som håller sig med en sådan ordning, den utnyttjas väldigt sällan.
Domstolar vill nämligen inte höra talas om vittnen som är anonyma och därmed mycket svåra att försvara sig mot.
I dagens förslag märks också ett och annat som inte är hårresande enfaldigt.
Lagstiftaren måste försöka bryta tystnadskultur och den makt som gängens våldskapital för med sig.
Att straffen för den som försöker skrämma vittnen till tystnad eller begår grov mened nu ska skärpas är bra.
Om förändringen får konkret betydelse återstår att se, men det är en viktig markering.