Dröjer inte länge innan vi har kärnvapenspetsar vid Årsta havsbad
Det pratas om hotet mot demokratin. Vi har ägnat veckor åt SD:s trollfabriker, det är klägget mot drägget in i evigheten amen.
I skymundan sker andra saker.
I sista sekund bordlades Chat control 2, som hade inneburit att den som vill skicka bilder och filmer från sin mobil eller dator först måste godkänna att staten får tråla igenom materialet. Syftet är att komma åt barnpornografer.
Okej! tänkte nog de flesta om lagförslaget. Jag tillhör inte dem som fantiserar om att pilla nioåringar i snippan eller rumpan.
Problemet är att även dissidenter, visselblåsare och människor som journalister har utlovat källskydd kan fastna i nätet. ”Europa får en övervakning som skulle göra en diktator bubblig av lycka”, för att citera Oisín Cantwell.
Den som nu tänker att det där handlar fortfarande inte om mig, har inte särskilt höga tankar om sig själv.
I tisdags beslutade riksdagen att godkänna DCA-avtalet. Även det skedde utan nån folkligt förankrad debatt. Eller ens förhandling, Sverige har utan prut godkänt USA:s kravspec. Jan Guillou liknar avtalet vid den sortens kapitulationer som förloraren tvingas göra efter ett krig.
DCA-avtalet är inte, som påstås, en naturlig följd av Nato-medlemskapet. Det är högst frivilligt. Norge och Danmark har också tecknat såna, men de har haft integritet nog att förhandla sig till vissa saker, så som att deras länder ska vara kärnvapenfria zoner.
Det behövs inte, säger regeringen. USA kan inte placera ut något utan Sveriges godkännande. Lita på oss! Ett par dagar före omröstningen sa Ulf Kristersson något annat: Inga kärnvapen i fredstid, men i en krigssituation kommer frågan i ett nytt ljus.
Jag litar lika lite på den nuvarande regeringen som på de framtida, särskilt som politikerspråket är så tänjbart – ”krigssituation” kan lätt bli ”krigsliknande situation”.
Såsom världen ser ut nu dröjer det nog inte länge innan kärnvapenspetsarna placeras ut vid Årsta havsbad och Norrlands inland har hemliga baser med förråd av begagnade kläder från Guantánamo.
Kritikerna har krävt en folkomröstning. De har helt rätt, ett sånt här stort beslut måste alla få ta ställning till. Men hur tänker de sig att en sån skulle gå till?
I en ena ringhörnan står en grupp, visserligen sköna, åldringar med Jan Guillou, Hans Blix och Gudrun Schyman i spetsen (det tycks bara vara människor med livserfarenhet som bryr sig). I en andra står Socialdemokraterna, Moderaterna, det militärindustriella komplexet, DN:s förnämt ”sunda förnuft” och public service förment
neutrala bevakning.
Med den fördelningen av propagandaresurser torde en folkomröstning sluta 25 – 75.
Beslutet att formellt göra Sverige till en amerikansk lydstat skulle ändå vara medborgarnas aktiva val.
I en fungerande demokrati ska man inte kunna skylla allt på eliten. Men den som på allvar vill prata om hotet mot demokratin, måste sluta stirra sig blind på trollfabriken.