Första halvlek spelad: S är tillbaka på banan
Milstenar är bra.
Då tvingas man summera och fråga sig vad som egentligen hänt.
I fredags var det halvtid. Då återstod exakt två år till nästa riksdagsval, ett val då huvudalternativen av allt att döma kommer vara en borgerlig fyrpartikoalition och Socialdemokraterna med oklara, om ens några, samarbetspartners.
Mandatperiodens första halvlek har på många sätt varit dramatisk. Här är ett försök till summering.
Socialdemokraterna har gått igenom sin värsta kris någonsin. På två år har partiet haft sammanlagt tre partiledare.
Under samma tid har man åkt slalom politiskt. Tyngdpunkten i budskapet har flyttat sig lika snabbt som pinnarna flyttas i slalombacken. Men nu är partiet tillbaka på banan igen. Sedan Stefan Löfven valdes till partiledare i januari har partiets opinionssiffror legat över valresultatet från 2010.
Socialdemokraterna har också fått tillbaka något av sin traditionella tyngd. Devisen ”Kunskap och arbete bygger Sverige” är kanske inte så fantasieggande. Men den tyder på ett allvar och en målmedvetenhet som väljarna förväntar sig av ett parti som vill regera Sverige.
Alliansen har inte heller vandrat på en rosbeströdd stig under mandatperiodens första halvlek.
Under Socialdemokraternas Juholtkris hamnade de i medieskugga och i våras anklagades de på tongivande borgerliga ledarsidor för att sakna idéer och framtidsprojekt. Flera partier balanserade på fyraprocentsspärren och Annie Lööf konstaterade att glöden falnat i samarbetet.
Men också alliansen har kravlat sig upp på land igen. Hösten inleddes med en offensiv när satsningar ur kommande budget, infrastruktur- och forskningspropositioner presenterades i rask takt.
Också det hade hög hel- och renfaktor. Uppenbart har båda sidor gjort analysen att det är med trovärdighet som väljarna ska vinnas i nästa val. Ett annat område där båda sidor dragit samma slutsats är att satsningar på välfärden inte längre betyder höjda ersättningar. Det är verksamheten som prioriteras, inte högre sjukpeng. (Det finns undantag men de är marginella.)
Med huvudfokus på allianspartierna och Socialdemokraterna har de övriga – Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna – försvunnit ut i kulisserna.
Intresset för dem är svalt på gränsen till obefintligt. Det har dock inte påverkat opinionssiffrorna i någon högre grad.
Värt att notera är dock att stödet för Sverigedemokraterna ökar i långsam men stadig takt. I senaste Aftonbladet/United Minds var siffran 8,4 jämfört med valets 5,7 procent.
Den som trodde att Sverigedemokraterna skulle bli en dagslända i riksdagen ser alltså ut att få fel.
5 saker att hålla koll på i veckan
Politiken sparkar i gång
Med undantag för Almedalsveckan i somras och regeringens planerade budgetläckor har politiken gått på lågvarv sedan i juni. Men nu sparkar den i gång igen. På tisdag öppnar riksdagen, Reinfeldt läser upp regeringsförklaringen. Samma dag öppnar FN:s generalförsamling.
Hur oense var de?
Förra veckan sänkte Riksbanken sin viktigaste styrränta med 0,25 procentenheter. Att direktionen inte var enig vet man redan, två ledamöter reserverade sig mot hela eller delar av beslutet. På tisdag blir protokollet offentligt och då får vi veta hur oense de egentligen var.
Tårtkalas på C-kansliet
Om en vecka firar Annie Lööf ettårsjubileum som Centerledare. Det har varit ett motigt år för ”alliansens gröna röst”. Men ryktet om fallande opinionssiffror är överdrivet. Sedan september förra året har Centern tappat 0,5 procentenheter i Aftonbladet/United Minds. Inte mer.
Högtidsstund för Borg
En dag om året står finansministern i fokus från morgon till kväll. På torsdag lägger Anders Borg regeringens förslag till statsbudget på riksdagens bord. Reformutrymmet är 23 miljarder men de flesta nyheterna har regeringen redan presenterat, så Borg kommer inte att överraska.
Årets politiska mingel
När riksdagen högtidligen öppnats av kungen så bjuder talmannen på årets politiska mingel, vin och snittar i den ståtliga salen ”Sammanbindningsbanan” i gamla riksdagshuset. Där är alla. Riksdagsledamöter, gamla talmän, generaldirektörer, talskrivare, sakkunniga och journalister.