Positivt tänkande botar inte cancer
Bli inte bitter. Bli bättre. I den ekonomiska krisen säljer självhjälpsböckerna som aldrig förr. Försäljningen i Storbritannien har ökat med 25 procent. Och det är titlar som: ”Skaffa dig ett ligg nu”, ”Göra-slut-boken” och ”Så lär du dig att lyssna på din ängel”.
Den positiva psykologin har också tagit sig in i den akademiska världen. Och enligt den brittiska tidningen Observer är lyckoforskningen just nu den mest populära kursen på Harvarduniversitetet.
Och man ställer sig frågan: Varför så mycket självhjälp just nu?
En av teorierna: den ekonomiska krisen har fått oss att börja ställa frågor. Att ställa frågor som: Vad innebär det att vara framgångsrik? Vad är det att vara lycklig? Vad är det att vara en människa?
Och här tror man att självhjälpen fyller ett hål. Ett existentiellt tomrum. När filosofer och intellektuella inte längre triggar oss att fundera över själen och själens existens.
Vart ska vi då ta vägen med våra frågor om livet och vilka vi är?
Vad vi är till för.
Och i den här villervallan har självhjälpslitteraturen blivit ett ”i stället för”. Här finns insikter och svar. Hopp. Ledtrådar. Här får vi hjälp att dra oss loss från insnärjda tankemönster.
Men kan självhjälpen bli som en drog? Kan det magiska tänkandet få oss att bortse från de verkliga problemen?
Att glömma de politiska lösningarna?
En som inte har blivit drogad är den amerikanska författaren Barbara Ehrenreich. I sin nya bok, ”Le eller dö”, avrättar hon det positiva tänkandet. När Ehrenreich fick bröstcancer uppmanades hon att se på det hela från den ljusa sidan.
Ehrenreich fick höra att hennes cancer skulle vara ”bra” för henne. Att den skulle ”utveckla” henne och ”fördjupa” hennes relationer.
I Sverige kan man ibland få höra det magiska tänkandet i uttryck som: ”Jag ska besegra min cancer”.
Hur då?
Hur ska magiskt tänkande få några miljoner celler att sluta dela på sig?
Tro mig, jag gillar det positiva tänkandet.
Men magi och positivism kan aldrig ersätta analys, engagemang och politik.
Just nu skriker till exempel den svenska bröstcancervården av orättvisor.
Och det är klass, ålder, utbildning, landsbygd eller stad som bestämmer vilken vård och behandling du ska få.
Orättvist?
Nja, tänk positivt.