”Förhoppningsvis får Heidenborg rätt”
Sexualbrottskommitténs betänkande innehåller en del kloka förslag.
Men utredningens viktigaste tankegångar, förändringarna som bör kunna leda till fler fällande domar, handlar om andra saker än hur paragraferna ska se ut.
Mari Heidenborg, justitieråd i Högsta domstolen, lämnade i dag över en utredning som hon, åtta experter och politiker från samtliga riksdagspartier har arbetat med i två år.
På en presskonferens i Rosenbad berättade hon bland annat att ett oaktsamhetsansvar införs för vissa brott, att sexualbrott på nätet ska ha samma dignitet som när personerna befinner sig på samma fysiska plats och en skärpt syn på övergrepp mot barn genom att bestämmelsen synnerligen grovt brott införs.
Lagen ska dessutom baseras på frivillighet, det som har kommit att kallas samtycke. Många debattörer har de senaste åren ställt stora förhoppningar på vad som går att åstadkomma med en sådan bestämmelse men Heidenborg tonade klokt nog ner förväntningarna.
Hon påpekade att frivillighet redan i dag i stor utsträckning är föremål för domstolars bedömning, att lagändringen knappast kommer att leda till fler fällande domar och att bevisproblemen i dessa mål inte upphör att existera med en omskriven paragraf.
Normativ betydelse
Men om nu inte ens utredarna tror att samtycke kommer att få någon juridisk betydelse, varför ska det då införas?
Justitierådet pratade om den normativa betydelsen. Folk ska lära sig att sex bygger på frivillighet. Förhoppningsvis blir det så, men jag tror att det är med våldtäktsmän som med mördare: de begår brotten trots att de vet att det är olagligt.
Skäl till att misstänka att just detta förslag egentligen handlar om att politikerna inte längre orkar stå emot den högljudda opinionen saknas inte. Det har inte gått många år sedan de sa nej till samtycke i en annan utredning.
Jag kan bara hoppas på att Advokatsamfundet, som har reserverat sig i denna del av utredningen och som varnar för att beviskraven kan komma att sänkas och att det blir större fokus på målsäganden under rättegången, får fel.
Viktigt att stödet förbättras
De viktigaste förslagen i detta betänkande är emellertid av ett annat slag än nya formuleringar i paragraferna om sexbrott. Tankegångar som faktiskt kan leda till att denna kommitté till skillnad från alla andra utredningar som vridit och vänt på dessa frågor lyckas åstadkomma någonting positivt.
Att stödet till brottsoffret förbättras är viktigt. Målsägandebiträdet kommer inte sällan in ganska sent i utredningen. I framtiden ska den utsatta personen ha en jurist vid sin sida redan när förundersökning inleds.
Denna hjälp bör betyda att personen får det lättare att ta sig igenom en ofta krävande process och till bättre kvalité på utredningen.
Behövs attitydförändring
Mari Hedenborg påpekade också att polisen är ett problem i sammanhanget. Här och där tas inte de metoder som finns för att driva förundersökningar till vara. Här och där behövs det till attitydförändringar. Här och där har inte sexualbrott en tillräckligt tydlig plats i organisationen, vilket leder till att de prioriteras ned.
Polismyndigheten har dessbättre identifierat att det finns problem och arbetar med att bli bättre.
Det är mycket bra. Hur lagstiftaren än vrider och vänder på paragraferna så kommer åklagarna ha samma problem med att övertyga domstolarna i skuldfrågan. Två människor går hem med varandra. Ofta finns inga vittnen till vad som sedan kan ha hänt. Inte sällan är det si och så med stödbevisning.
Mer robusta förundersökningar. Där har vi nyckeln till att åstadkomma fler fällande domar.