Vykort från ett kafé i London

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

London översvämmas av latte, macchiato, ristretto och allt vad det heter när de stora kafékedjorna kämpar om kunderna. Så långt ut som i Queens Park är det tio gånger lättare att hitta en macchiato än en klassisk cup of tea.

För 25 år sedan byggde Paul Weller en image som The Cappucino Kid, kontinentalt elegant med en kopp espresso som kreativt bränsle och stilmarkör. Undrar om han kunde förutse hur den mockabruna snöbollen skulle rulla över hela världen?

Det sägs att han fortfarande mellanlandar på Bar Italia på Frith Street emellanåt, men när vi kommer dit en ljummen söndagkväll syns inga spår av varken Weller, bröderna Oasis, Michael Caine eller någon annan av de berömda stamgästerna.

Vi slår oss ned vid ett trottoarbord och insuper atmosfären. Till vänster sitter två turturduvor med en imponerande klase designade shoppingkassar runt fötterna. Även om lågkonjunkturen nu är officiellt deklarerad och butikerna klagar i högan sky är powershopping ännu något av en folksport i London. Fast just dessa visar sig vara ryssar. Det är deras pengar som håller kassaapparaterna i form.

Inne i det trånga lilla kaféet pyntas det med girlanger och glada kulor i taket. Det är fotbolls-EM strax. England är borta, men det finns italienare i massor att locka med storbild och riktigt kaffe.

Två män sitter bredvid oss. Deras italienska dialekt känns rå och osofistikerad. Den ena har skinnjacka och vad som måste kallas en lömsk uppsyn. Bägge pratar intensivt och viftar med cigaretter. Den ene reser sig för att gå. Den lömske skickar en nästan osynlig hälsning med lillfingret och blåser samtidigt en plym med rök upp mot den blånande kvällshimlen.

Den lediga stolen står tom i några sekunder. En man slår sig ner och beställer en espresso. Han är pratsjuk och knådar den lömske med en ström av frågor och påståenden. Så du är zenza una donna? Beklagar, men du vet ju hur det är. Kvinnor, dom är från en annan planet. Vet du vad? Jag är övertygad om att det är ett enda stort experiment. Kvinnorna konspirerar. Dom vill ta reda på hur lång tid det tar innan dom lyckas driva oss helt till vansinne. Sen tar dom över.

Den lömske ler outgrundligt som den engelska sommarnatten. Vi sitter på helspänn för att se hur tärningen ska landa. Han tänder ännu en cigarett.

Please, säger han. Om det är det bästa du har att komma med så är jag inte intresserad.