Dina reklamblad är mina porrtidningar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-06-27
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Tillhör du dom som svär och muttrar över alla reklamblad som dräller in i brevlådan? Skäll på mig. Jag är åtminstone delvis skyldig. Det är nämligen jag som är flat-screenmannen.
Och trimmermannen. Samt parasollmannen. Det är för mig som detaljhandeln årligen lägger ned miljarder på att skapa dessa överlastade och färgexploderande trycksaker med det ena kanonerbjudandet efter det andra.
Såna blad som vanliga människor kallar skräp, kall-ar jag porrtidningar.
Jo, för ibland kan jag faktiskt känna mig nästan fysiskt upphetsad vid åsynen av en välskapt dvd-spelare som kan spela in hela 227 timmar på en 80 GB hårddisk. Eller en slick kamera med 6 megapixlars upplösning och minimal storlek samt en 2,5" skärm med bred betraktningsvinkel.
Bara produktspecifikationen blir till poesi i min sjuka hjärna. För det är naturligtvis inte helt friskt att sitta igenom en hel frukost med senast nytt från den stora tv-kedjan, samtidigt som resten av familjen förkovrar sig i världsläget med hjälp av morgontidningen.
Antagligen handlar det om en kvardröjande yrkesskada. Jag har nämligen jobbat i branschen. Det var många år sedan, men känslan sitter kvar. Känslan av obändig teknikutveckling och skamlöst prylbögeri. Den fyller mig med glädje.
Men jag fick sparken. Jag var nämligen värdelös på att sälja. Och i ärlighetens namn är jag inte mycket bättre på att köpa, och när jag väl köper grejer lär jag mig aldrig riktigt hur dom funkar och snart står dom där och ser dumma ut.
Men jag är en jävel på att titta och fantisera.
Så jag sitter vid köksbordet medan kaffet kallnar och klockan går. Jag visualiserar mig själv som ägare till en ny trimmer eller skruvdragare. Jag drömmer om hur det nya parasollet förvandlar hela vår trädgård till en exakt kopia av den parkliknande miljön i säljbladet. Där ska jag sitta med en ultimat mp3-spelare med stilrent och mångfunktionellt system med avancerad färgskärm för att klart och tydligt se filmer och stillbilder.
Jag är glad att detaljhandeln går bra och att kedjorna sålt massor av tv-apparater till alla fotbollsälskare. Jag är glad att hjulen rullar i Sverige.
Men efter en stunds dreglande över en sexig lcd-skärm lägger jag ifrån mig bladet och återvänder till livet. Där solen snart går upp över semesterlandet, där allt är så mycket större än 44 tum och innehållsrikare än den värsta hårddisk.