Rosenbad i tv men vem spelar Persson?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag älskar den amerikanske presidenten samtidigt som jag föraktar och fruktar honom. Jag är livrädd för hur hans primitiva psyke ska driva fram ett storkrig, men hoppas att hans kultiverade personlighet och djupa humanism ska sätta stopp.
Det är inte jag som är kluven. Det är den amerikanske presidenten. Eller rättare sagt bilden av den amerikanske presidenten. Å ena sidan liknar han mest en oberäknelig cowboy med ryckningar i avtryckarfingret. Å andra sidan är han precis så klok och god som ämbetet kräver.
Synd bara att det är skillnad på verklighet och fiktion. Verklighetens amerikanske president heter tyvärr George W Bush, medan den gode presidenten är en påhittad tv-figur i serien Vita huset, porträtterad av skådespelaren Martin Sheen. Tänk så mycket bättre man skulle sova om det vore tvärtom.
Tv-mediet är ibland nästan obegripligt starkt. Ta till exempel skådespelerskan som gör rollen som psykologen doktor Melfi i Sopranos. Hon kan knappt gå och handla lättmjölk i det civila utan att bli antastad av människor som vill diskutera sina psykiska besvär och vad hon möjligen kan göra för att hjälpa till.
I fallet med Martin Sheen som den amerikanske presidenten Jed Bartlet är det ännu mer extremt. Tidigare i höstas läste jag om en undersökning där skådespelaren fick betydligt högre förtroende än den verklige presidenten. Slutsatsen var att Martin Sheen sannolikt skulle ha en god chans att bli president om han ställde upp i valet.
Vita huset är en mycket bra tv-serie. Huruvida den ger en ackurat bild av livet och arbetsdagen i Washington kan jag inte bedöma, men enligt uppgift lär seriens skapare ha gjort en mycket omfattande research. Det spelar egentligen ingen roll, eftersom den inte är en dokumentär. Den är en effektiv lektion i samhällskunskap och demokrati, förklädd till underhållande drama.
Ni som följer Vita huset vet hur det går till: varje avsnitt kretsar kring ett antal situationer som kräver kloka beslut av presidenten. Stora ämnen som dödsstraff, könskvotering, fattigdom och vapenlagar varvas med till exempel hemspråksundervisning eller ersättning till USA:s ursprungsbefolkning.
Vita huset driver en egen kampanj för demokrati, rättvisa, jämlikhet och humanism. Den väjer aldrig för kontroversiella ämnen. Över tid tror jag att man på allvar kan börja mäta dess politiska inflytande på den amerikanska allmänheten.
I Sverige skildras aldrig politiker i tv-fiktion, men det är intressant som tankeexperiment. Tänk er att den politiska verkligheten hade ett fiktivt skuggkabinett i tv-serien Rosenbad. Att i den formen bjuda in tittarna i maktens rum kunde kanske vara ett sätt att motverka politikerförakt och demokratiskt ointresse.
Fast det måste göras lika bra som Vita huset, annars riskerar det att få motsatt effekt. Och vem ska spela Göran Persson?