Inte rätt väg med en ny lag som leder till ökat lidande
Det tillhör inte vanligheterna att en regering ifrågasätter sitt eget lagförslag.
Att de stora nackdelarna med tidsbegränsade uppehållstillstånd smygs undan i det finstilta förvånar dock inte.
Ett förslag om förändringar i Utlänningslagen offentliggjordes i går och har överlämnats till Lagrådet, den myndighet som granskar nya och omskrivna paragrafer innan de klubbas i riksdagen.
I korthet:
• Flyktingar som beviljas skydd i Sverige ska få treåriga tillfälliga uppehållstillstånd i stället för, som i dag, permanenta.
• De som inte är flykting enligt FN:s Flyktingkonvention men som enligt EU:s regler ska få skydd, så kallade alternativt skyddsbehövande, får tillfälliga tillstånd på ett år.
• Dessutom begränsas rätten till anhöriginvandring och försörjningskravet skärps.
Hur motiveras då dessa försämringar?
Regeringen hävdar att "den aktuella situationen innebär ett allvarligt hot mot allmän ordning och inre säkerhet". Något måste således göras.
Men är verkligen påståendet om den hotande samhällskollapsen korrekt? Regeringens retorik har på goda grunder ifrågasatts.
Anpassningen till EU:s miniminivå sägs vara en konsekvens av att påfrestningarna på asylsystemet och andra centrala samhällsfunktioner är stora. Förhoppningen är att färre asylsökande ska ta sig till Sverige.
Det är dock sannerligen inte säkert att trycket minskar. Vad händer med världens krig och oroshärdar? Det är ju inte direkt freda i sikte i Syrien. Och vad kan andra EU-länder tänkas genomföra för förändringar? Låter verkligen folk som flyr för sina liv bli att söka sig till Sverige för att reglerna försämras?
Detta är nu inte mina gnälliga invändningar. Det är regeringen som i sitt utkast medger att den inte kan se in i framtiden. Att det inte finns garantier för att lagändringen får någon effekt att tala om.
Kanske kommer samhället få en möjligen att andas ut. Men det kan dessvärre vara så att detta pillande i paragraferna i själva verket leder till att det blir värre.
Migrationsverket får mer att göra då de tillfälliga besluten ska omprövas. Arbetsförmedlingen kan å ena sidan få en minskning av antalet personer som ingår i målgruppen för lagen om etableringsinsatser för nyanlända invandrare, men också ett ökat antal beslut om förlängning av etableringsplaner. Det ska avbrytas och prövas var tolfte månad.
På Försäkringskassan kommer personalen betydligt oftare att få reda ut om en person har rätt till förmåner eller inte.
Och domstolarna får fler mål. Utöver de som får avslag så kommer många av de som får stanna som alternativt skyddsbehövande att överklaga, då det är först med flyktingstatus de har rätt att återförenas med sina familjer. Plötsligt blir med andra ord även positiva beslut en angelägenhet för domstolarna.
Riksdagen står således i begrepp att stifta en lag som kan få en motsatt effekt än den avsedda och som i själva verket ökar arbetsbördan för tjänstemän på myndigheter och verk.
Detta är nu inte det enda problemet. Långt bak i betänkandet, under den diskreta rubriken "Kostnader och andra konsekvenser", medger regeringen det forskare gång på gång på gång har påpekat.
Nämligen att förutsättningarna för att etablera sig i Sverige försämras då de permanenta uppehållstillstånden försvinner. Det gäller inte minst för barn.
Även de hårdare reglerna rörande anhöriginvandringen får konsekvenser, konstateras det:
"Den ökade osäkerheten och det förhållandet att det tar längre tid innan familjeåterförening kan ske, kan riskera att motverka integrationen".
Dessutom kan den oro som osäkerheten ger upphov till leda till försämrad hälsa och ökad belastning på sjukvården, påpekar regeringen.
Att samhället är under tryck råder det ingen tvekan om. Hur hårt detta tryck i själva verket är och var gränsen för vad vi klarar går att diskutera, men det hade med tanke på hur det ser ut i världen blivit nödvändigt att göra någonting förr eller senare.
Jag är dock inte säker på att en lag som leder till ett ökat lidande för redan utsatta människor utan att det ens är säkert att effekterna blir de avsedda är rätt väg att gå.