Bestäm er – hur i helvete vill ni ha det?
På en förskola i Bjärred brukade de leka Rödluvan, men jag återkommer till det.
Först: Sexuella trakasserier.
Sedan: Badhus med separata kvinnotider. Fritidsgårdar för tjejer. Konsertområden utan män.
Nu: En folkstorm mot separatism. Inte ska vi dela upp kvinnor och män. Ska Sverige förvandlas till Saudiarabien?
Åter till Bjärred. För några år sedan läste jag en av statens offentliga utredningar.
Utredningen fastslog att varje kommun bör ha en likabehandlingsplan till sina förskolor. Få kommuner hade det. De tyckte inte att genuspedagogik behövdes.
Jag skrev om en förskola i Bjärred som faktiskt levde upp till kraven. De brukade leka Rödluvan. Ibland fick pojkarna ha huvudrollen. Och flickorna fick leka stålmannen. Om de ville.
Förskolan hade inget separat dockrum eller bilrum. I stället fanns det rum med både dockor och bilar. Barnen fick välja själva. Dessutom bemötte pedagogerna barnen likadant, oavsett kön.
Min mejlkorg fylldes av domedagsprofetior. Staten var på väg att radera ut könen. Detta genusexperiment skulle skada barnen.
Jämställdhetsdebatten har fortsatt, och här finns en twist som jag inte förstår. Personer som ogillar likabehandling har också en tendens att ogilla separatism.
Samma personer kämpar för pojkars rätt att vara pojkar (så länge de inte är muslimer), trots att vår uppfostran av pojkar är en del av problemet.
För tre år sedan fick 14-åriga Astrid Johansson löpa gatlopp. Dels på Tunaskolan i Luleå, dels på sociala medier.
Hennes brott? Hon kritiserade en målning utanför skolans toaletter. Målningen porträtterar en kille som klättrar över toabåset och tjuvkikar på en tjej.
”Humor”, sa rektorn och lät eleverna svara på en enkät. De fick alltså rösta om det är okej med sexuella trakasserier. 98 procent av eleverna ville ha kvar målningen.
Vad jag vet var varken skolledningen eller 98 procent av eleverna muslimska killar.
Inte heller de tusentals svenskar som tycker att likabehandling i skolan är hjärntvätt, och som tyckte att en 14-årig tjej som stod upp mot sexuella trakasserier var en lättkränkt feminist.
Nu rasar de dessutom mot särbehandling.
Så frågan är enkel: Hur i helvete vill ni ha det?