TV4:s enda krav: att du gör bort dig
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-11-11
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Någon gång i mitten av sextiotalet klädde skådespelaren Per Oskarsson av sig i direktsänd Hylands hörna. Själv minns jag mest hur pinsamt det var att sitta i soffan med föräldrar och familj medan gubben strippade.
Kanske kommer min egen tioåring att få liknande traumatiska minnen av Katrin Zytomierska. Hon strippar visserligen inte (ännu), men hon tvekar aldrig att slita av all form av social polityr för att frossa i sexreferenser och triviala dumheter.
I fredags slog hon till med ett uttalande om Idol-deltagaren Alice Svensson: ”Det stod knulla mig i hennes panna, jag älskar det. Hon var porrig och sexig, precis som en artist ska vara”.
Detta säger alltså den kvinnliga programledaren i folkliga TV4:s bredaste familje-underhållning, om en sextonårig tjej som är med i tv för att hon gillar att sjunga medan hennes föräldrar sitter i publiken.
Och ungefär där ligger nivån inom svensk eterburen underhållning anno 2008. Den talanglösa provokationen har blivit stapelvara och vardagsmat i både radio och tv.
Katrin Zytomierska lever för att provocera. Hon har åtminstone inte visat några andra ambitioner eller färdigheter. Tidigare i höstas var hon i blåsväder efter att ha kallat en deltagare för ”bögig” och en kollega för judehatare.
Då trädde TV4:s programdirektör till försvar: ”Vi står inte bakom Katrins uttalanden, men hon förtjänar en andra chans. Man måste kunna göra bort sig. Allt annat vore förskräckligt”.
Man måste kunna göra bort sig. Det låter som ett kompetenskrav för TV4-underhållare. Det enda, uppenbarligen.
Alla så kallade breda kanaler och program går i ungefär samma fåra, med den riktningslösa provokationen som bärande idé. Radions P3 fortsätter sitt infantila bjäfsande trots att lyssnarsiffrorna sjunker som en sten. SVT kliver allt längre in på de kommersiella kanalernas bakgård, och försöker hävda sin fräcka modernitet genom att överträda gränser. Även seriösa ämnen paketeras i clownkläder (eller slöja, för den delen).
Det finns så mycket dumhet och ondska i vår tid som borde utsättas för granskning och kritik, satir och provokation. Men oftast kommer man inte längre än den egna ankdammen, och ytterst sällan över midjan.
Katrin Zytomierska är bara ett exempel. Peter Jidhe är ett annat. De förenas av samma begränsade profil: yta, munväder och dåligt omdöme. Men dom är duktiga på att göra bort sig.