Våldtäktsmål måste tas om - domen var för dålig
Ett ovanligt beslut i Göta hovrätt i går visar hur viktigt det är att en dom motiveras.
Ett våldtäktsmål måste tas om i tingsrätten eftersom det inte framgår varför den åtalade fälldes.
Två års fängelse blev straffet för en 19-åring i första instans.
Tingsrättens resonemang om hur den kom fram till denna slutsats, det som på juridiska heter domskäl, var inte ett under av utförlighet:
"XX:s erkännande stöds av övrig utredning. Åklagaren, som ska bevisa att det begåtts fler gärningar än de tre som XX har erkänt, har inte lyckats styrka ytterligare gärningar. XX ska därför dömas för tre fall av våldtäkt mot barn".
Att vara så här kortfattad, för att inte säga slapp, är, som vi snart kommer att se, inte bra.
Bestämmelserna om hur en dom ska vara skrivna återfinns i rättegångsbalken. Domstolens resonemang ska vara begripligt för såväl den misstänkte som för åklagaren. Varför frias eller fälls personen? Hur har bevisen värderats? Varför är en viss omständighet styrkt eller inte?
Dessbättre måste inte varje detalj som har kommit fram under huvudförhandlingen redovisas. Då skulle domarna bli så tjocka att Sveriges samlade förråd av skog snart tog slut. Men det ska gå att förstå vad rätten har grundat sina slutsatser på.
Det är viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt och för förtroendet för rättskipningen. Ytterst om att uppfylla Europakonventionens krav på en rättvis rättegång.
Särskilt viktigt är detta då någon antingen frias eller fälls mot sitt nekande. Det är av avgörande betydelse för möjligheten att överklaga.
Om domskälen är för luddiga blir det omöjligt för en åklagare eller tilltalad att fullfölja sin skyldighet att i sin överklagande ange grunderna för varför saken ska prövas igen.
I detta fall finner hovrätten domskälen "anmärkningsvärt knapphändiga". I domen finns ingen beskrivning av vad som påstås ha hänt utöver den kortfattade gärningsbeskrivningen i åklagarens stämningsansökan.
Den tilltalades berättelse har varken beskrivits eller analyserats. Inte heller vittnenas berättelser redovisas. Är de trovärdiga eller inte? Det får vi inte veta.
Inte heller framgår det vad det är för utredning som ger stöd för erkännandet eller vilka konkreta handlingar den åtalade har gjort sig skyldig till.
Och varför friades mannen från två åtalspunkter? Den informationen finns dessvärre endast i domarnas huvuden.
Slutsatsen:
"Enligt hovrättens uppfattning är tingsrättens domskäl så bristfälliga att det inte går att bedöma om domslutet är riktigt".
Översatt till normalsvenska betyder formuleringen att domen var urusel.
Med den slutsatsen blir utgången självklar. Rättegången måste tas om i första instans.
Tingsrätten kunde ha bättre användning för pengarna än så. Skattebetalarna likaså. Men så här bedrövlig får inte en dom vara.
Jag förutsätter att hovrättens beslut snart ingår i utbildningsmaterialet för blivande domare.