Hårdare livstidsstraff omotiverad populism
Politiskt käbbel kring skärpta straff.
Politikerna vill än en gång att livstids fängelse ska utgöra normalstraffet för mord.
Det ska bli intressant att se om Justitiedepartementet lyckas göra sitt jobb ordentligt denna gång.
Det hade gått att skratta åt eländet om det inte vore för att denna såpopera är så beklämmande.
Lagstiftarens försök att skärpa straffen för mördare har nu pågått i ett årtionde, med blandat resultat.
Det senaste kapitlet skrevs då högsta domstolen för några veckor sedan underkände 2014 års ändringar i mordparagrafen, som syftade till att livstid skulle vara det normala för det grövsta brottet vi känner.
Justitieråden konstaterade i sin bistra sågning att den nya lagen var så illa formulerad att den närmast talar för en begränsning av möjligheten för domstolarna att ta till hårdast möjliga nypor.
Mördaren som målet handlade om dömdes därför till 16 års fängelse. Ett avgörande som har utlöst ett politiskt käbbel som det går att ha synpunkter på.
Det började med att Beatrice Ask, som var justitieminister då reformen drevs igenom, dagen efter domen ställde en skriftlig fråga i riksdagen till sin efterträdare, Morgan Johansson.
Hon ville veta vad Johansson tänker göra för att den parlamentariska majoritetens avsikt från 2014 ska bli verklighet.
I sin fråga skriver Ask bland annat att "när det gäller hur lagtexten utformades förekom viss diskussion under lagstiftningsarbetet".
Så går det att uttrycka saken. En alternativ och mer detaljerad historieskrivning hade dock erinrat om att "viss diskussion" är en omskrivning för att det tunga lagrådet varnade för att lagen var för dåligt skriven för att få genomslag. Men det ryckte politikerna på axlarna åt.
I går svarade så justitieministern. Han ska tillsätta en utredning och försökte vinna politiska poänger då han sa till TT att det "kan konstateras att Beatrice Asks lagändring misslyckades".
Möjligen hade det varit klädsamt att erinra om att även socialdemokraterna glatt tryckte på ja-knappen då fiaskot voterades.
Nu ska paragrafen än en gång skrivas om. Varför ska då livstid dömas ut oftare?
Med tanke på att det dödliga våldet i Sverige har minskat sedan 1980-talet så finns det ingenting i brottsutvecklingen som motiverar hårdare tag. Inte heller finns det någon som tror att en straffskärpning skulle ha en avskräckande effekt.
Reformer av detta slag brukar motiveras med en diffus hänvisning till den "allmänna rättskänslan", ett närmast mytiskt fenomen som de som styr i själva verket inte vet särskilt mycket om.
Populism, vore en sannare och mer uppriktig förklaring.
Möjligen ser vi nu slutet på en infekterad strid mellan politiker och den dömande makten som har pågått sedan den 30 mars 2007.
Då dömde högsta domstolen en man som hade mördat sin fru till tio års fängelse och passade på att slå fast att livstid skulle förbehållas "de allvarligaste fallen".
Det var klokt. Om det hårdaste straffet döms ut i tid och otid, vad finns då kvar att ta till då någon långsamt torterar ihjäl en medmänniska?
Bakgrunden till denna förändring av praxis var att livstidsstraffet, som på 1970-talet i det närmaste var avskaffat, kom att utdömas allt oftare. Dessutom blev inlåsningstiderna längre och längre.
Riksdagen kontrade med att höja det längsta tidsbestämda straffet från tio till 18 års fängelse. Även det var nödvändigt. Tidigare fanns bara 10 år eller livstid att välja på.
Gränsen mellan mord som leder till tidsbestämt straff och de som leder till livstid kan vara hårfin och skillnaden i antalet år bakom murar hade helt enkelt blivit för stor.
Kommer det att gå bättre denna gång än 2014? Jag tror att det vore bra för Justitiedepartementet att lyckas.
Det vilar ett löjes skimmer över det senaste pillandet i paragrafen. Mord är någonting mycket allvarligt. Inte heller lagens strängaste straff är en lek.